Pipleken går ut på att man ska lista ut vad den andre tänker på. Man börjar med att tänka ut någonting som man kan se flera gånger under resan. Det kan vara lyktstolpar, (blåa) skyltar, (gula) bilar, hundar, (röda) trähus, påskliljor eller vad man nu kommer på. Varje gång man passerar det man har valt säger man pip och det gäller för de andra att lista ut vad det är man tänker på. Oftast har man en pipare i taget, men man kan göra det lite svårare genom att alla har sin sak att pipa för. Är man bara två personer så gör vi ofta så att båda kör samtidigt.
När man åker buss eller tåg kanske medpassagerarna hellre sitter och läser eller gör något annat och inte är så intresserade av att bli störda av en massa pipande med ojämna mellanrum. Då kan man istället hålla varandra i handen och trycka/krama den andres hand istället för att pipa. Då kan man vara två eller tre personer, annars kan man vara fler.
När man lärt sig hur leken fungerar så kan man göra den mer och mer avancerad. Maken valde en gång att pipa varje gång han körde över en skugga av en stolpe. Det var riktigt knepigt att komma på, men roligt.