Om man kan glädjas åt det lilla så finns det mycket att glädjas åt. Lätt att säga, men inte alltid så lätt att leva upp till. Inte kan man väl gå runt med ett småfånigt leende på läpparna från morgon till kväll? Nej, man kan inte vara lycklig och glad hela tiden, kanske behöver vi tillåta oss att vara lite sura och buttra, ledsna eller arga ibland också. Samtidigt är det nog bra att inte vara alltför kräsen och kräva att allting måste vara perfekt för då kommer man nog aldrig att känna sig nöjd med vare sig sig själv eller sitt liv.
Ofta springer man runt, runt i ekorrhjulet utan att riktigt reflektera över vad man håller på med och varför. Ibland inser man kanske vad man behöver göra för att må bra, men sedan gör man det ändå inte. Livet är bra underligt. Fast nu var det ju inte det jag tänkte skriva om utan om de små glädjeämnena. Just i dag har det varit många små ögonblick som fått själen att jubla. Promenad i sommarvärmen, göken som gol (i väster), Kerstins betraktelse, cykeltur med Lotta, fika i Kvistabergs trädgård, sinnesrogudstjänst med delande kring tacksamhet, insikten om hur lyckligt lottad man egentligen är.
Jag är också tacksam över att det blivit varmare ute så att växterna kan få stå kvar ute även på nätterna utan att de förfryser, samtidigt som jag själv kan välja lite somrigare klädsel (fast snarare under dagtid än nattetid i och för sig). Jag förundras också över att det kan vara så ljust ute även när kvällen börjar bli sen. Men om jag inte ska somna i soffan så är det nog bäst att jag går upp och lägger mig nu.
