I dag besökte vi Lejondals slott för första gången sedan vi flyttade till Bro för snart 16 år sedan. Slottet ligger fem minuters cykelväg från oss, men är bara tillgängligt för deras gäster. I dag var det vår tur att konferera där. Det var praktiskt och skönt att det låg så nära att jag och maken kunde cykla hem och ordna mat åt sonen under promenadpausen före lunch. Det gick smidigt och snabbt med tandemcykeln. Premiärtur för i år.
Det är lite roligt att vårt hus byggdes av dåvarande ägarna av slottet, för att de skulle bo här på äldre dagar medan barnen tog över slottet. Nu blev det inte riktigt så, men huset kallas ändå för Gamlebo av den anledningen, eller Villa Gamlebo som det tidigare hette. Vi är glada att det nu är vårt hem och känner att huset på något sätt verkar vara ämnat för just oss.
I oktober 1999 var jag på utbildning i internkvalitetsutvärderingsmetoden EFQM, en mycket givande och rolig utbildning, på Lejondals slott. När vi skulle hem igen så var däcket på bilen lite platt, men kollegan jag åkte med hade en pump med sig så att han kunde pumpa upp däcket igen. Vi åkte en bit och körde sedan åt sidan in på en mindre väg för att kontrollera att däcket var okey och höll luften. Det gjorde det. Det var Spireavägen vi stannade till på, den väg som ligger precis tvärs över gatan från vår infart. När maken knappt tre år senare ringde mäklaren för att få en tid då vi kunde komma och titta på vårt nuvarande hus och skulle notera tiden så råkade han ta just den penna som jag fått med mig från konferensen på Lejondals slott. Den dag budgivningen blev klar och vi stod som vinnare hade jag varit i Västerås och haft EFQM-redovisning. På hemvägen ringde maken och berättade den glada nyheten och då körde jag precis förbi på motorvägen något hundratal meter från huset.
