Mycket här i världen verkar handla om vilken inställning man väljer att ha. Ibland blir man lite ställd, men man lär sig med tiden. En del verkar bara se problem medan andra ser möjligheter. Tänk att samma sak kan uppfattas så totalt olika beroende på vilket synsätt man har.
Jag minns när jag var nere på min första intervju i Trollhättan. Jag bodde då i Uppsala och hade en hel del fritidsintressen. Körsång, hundungdomen och annat. De undrade hur det skulle gå för mig att bryta upp från allt detta? Jag upptäckte när jag var där att jag inte tyckte att det lät så intressant med just det jobbet, men att jag gärna ville till Trollhättan. Hur skulle jag då göra om jag erbjöds jobbet. Nu blev det inte så, men jag fick ett annat jobb där istället. Precis som jag önskade alltså.
Under min andra intervju där nere träffade jag en annan typ av personer. De tyckte att det var väldigt bra att jag hade så många intressen för då skulle det ju inte bli något problem för mig att komma in i samhället om jag skulle flytta dit. Det var så jag hade tänkt tidigare, men då blev jag så ställd av att man kunde tänka så annorlunda att jag inte kom mig för att säga hur jag såg på det. Andra gången var jag mer förberedd, men då blev det ju möjlighetsvinklingen istället för problemvinklingen redan från början. Tänk så olika det kan vara. Jag tror att en viktig sak i livet är att försöka vara beredd på de olika synsätt man kan möta och att försöka se möjligheterna. Med en positiv grundsyn får man säkerligen ut mer av livet än om man bara fokuserar på potentiella problem.
