I natt sov jag över sju timmar, i sträck dessutom. Det var första dygnet på drygt tre veckor som jag inte hamnat under sju timmars sömn, och således även första gången denna månad. Det kändes helt underbart att få vakna utvilad och är verkligen väl värt att fira. Fast nu börjar jag ändå bli trött igen och skulle gärna sova en stund till. Jag har ju rätt mycket sömn att ta igen, minst sagt. Jag har kämpat länge med att försöka komma upp i ett dygnssnitt på minst sex timmar under en vecka, men hittills bara klarat av det, med minsta möjliga marginal, under två veckor i år. Bilden visar det lite mer övergripande, per månad, och det finns väl en del ytterligare att önska. Jag hoppas att trenden ska vända uppåt igen och att det till slut ska kunna fixa till sig mer permanent. Nu finns det i alla fall vissa indikationer om att det kanske kan vända. Så småningom kanske jag kan klara av att köra bil igen också, även lite längre sträckor, men än så länge känns det alltför trafikfarligt så jag försöker att undvika det.

Det märks att sömnen är viktig för hjärnan blir alldeles grötig av för lite sömn. Mycket fungerar i och för sig ändå, konstigt nog, men kanske mest på sparlåga och de där smartare kopplingarna fungerar ofta inte alls. Visst märks det av, men själv märker jag det extra tydligt de gånger jag trots allt lyckats sova lite bättre och helt plötsligt förstår sådant som borde varit en självklarhet sedan länge. Inte självklart för vem som helst förstås, men åtminstone för mig. Första gången jag märkte av det kände jag mig riktigt lättad över att hjärncellerna tydligen inte var helt utdöda ändå utan bara varit i viloläge (sannolikt för att kompensera för att jag inte själv haft vett att vara det i tillräcklig omfattning).

Den dator som jag skriver dagens blogginlägg med har inloggning via ansiktsigenkänning. De gånger jag är trött blir jag inloggad utan problem, men när jag är mer utvilad vägrar datorn att känna igen mig. Då låtsas jag att jag är på väg att somna och vips så blir jag inloggad. Det skulle nog vara bättre om det var tvärtom istället, men då skulle jag å andra sidan nästan aldrig ha kunnat använda datorn.

Nu doftar det gott i huset av nybakade kanelbullar och snart är även kolakakorna färdiga inför firandet lite senare i eftermiddag. Det är Lotta som ska fira sin födelsedag tillsammans med den närmaste släkten. Jag har inte ens orkat tänka tanken att planera för något inför dagens firande tidigare under veckan, men nu känns det ändå som att det kommer att bli riktigt trevligt. Speciellt bullarna blev ovanligt saftiga och fina denna gång.