Nu är jag på väg hem igen efter tre intensiva mötesdagar på Sveriges Ingenjörers fullmäktigemöte, FUM, ute på Djurönäset. Det är mitt nionde och förmodligen sista Ingenjörsfullmäktigemöte. Jag är visserligen vald för tre år till, men kommer att lämna alla andra fackliga förtroendeuppdrag vid årsskiftet och det blir av olika skäl lite knepigt att behålla just detta. Det är självvalt, men det är ändå med stor sorg som jag nu står i begrepp att snart lämna detta kapitel bakom mig. Jag har känt att det fackliga engagemanget är ett mycket viktigt uppdrag och att det har stor betydelse, inte minst för de medlemmar som på något sätt råkat illa ut. Man tror lätt att man ska klara sig, att det bara drabbar andra, men tro mig, det kan drabba vem som helst, när som helst. Det är alla dessa personliga möten med andra människor som varit det bästa, men också att få bättre koll på vad som händer (även bakom kulisserna), och att få värdefulla kontakter på olika nivåer inom företaget, och i viss mån även utanför.

Ibland har jag känt mig frustrerad över att jag inte har kunnat göra någonting för att förändra en svår situation för någon, men trots det har det sedan visat sig att medlemmen kunnat vara av en helt annan uppfattning. Det viktiga är inte alltid att göra någonting handfast åt själva situationen. Ofta räcker det långt att man bara finns där och lyssnar och bekräftar. Det har jag också själv känt. Visst kan det behövas mer än så, men situationen känns ändå så oerhört mycket bättre när man får möjlighet att dela den med någon annan. Det är inte alltid så lätt att våga ta det steget för tänk om ingen vill lyssna och ta till sig det jag säger. Ja, det är viktigt att börja med någon som man har tillit till, kanske någon i familjen eller en kollega, eller just en facklig förtroendeman (eller kvinna).

På ett sätt skulle jag gärna vilja fortsätta och jag tror att jag passar bra i den här rollen. Förhoppningsvis kommer jag att få nytta av detta på annat sätt framöver, ja, jag har väl egentligen redan fått det. För mig är det också en del i att vara medmänniska. Det är inte alltid så lätt att göra det som är rätt. Framför allt är det svårt att göra rätt ur alla aspekter och från allas synvinklar.

Uppdrag, utöver FUM, som jag nu behöver lämna över:
– Ordförandeskapet i vår lokala akademikerförening
– Lokala MBL-förhandlingar
– Löneförhandlingar och andra lönerelaterade frågor
– Styrelse och verksamhetsutskott för akademikerrådet inom vårt moderbolag
– Svenska arbetsmiljörådet och Partsammansatta rådet
– Tillfälliga referensgrupper inför exempelvis upphandling av företagshälsovård
Därutöver är jag lokalt skyddsombud och ingår i arbetsmiljökommitten (AMK). Jag har som synes rätt stort fokus på arbetsmiljöfrågor, utöver löner och styrelsearbete.

Än är jag inte klar med detta, men ojojoj så mycket tid jag kommer att få över under nästa år. Fast det blir nog snarare att jag får möjlighet att ha lite bättre fokus på själva arbetsuppgifterna istället. Det är åtminstone min förhoppning.