I dag har svärfar uppnått den aktningsvärda åldern 90 år. Vi ringde och sjöng för honom innan det var dags för vår körövning i kväll, men övrigt firande klarade vi av redan i lördags. Då sjöngs det både nyskrivna och gamla sångtexter. En god trerättersmiddag och en hel del presenter blev det också, liksom trevliga samtal. En mycket lyckad tillställning som uppskattades av såväl födelsedagsbarnet som av oss tio gratulanter.
Just detta födelsedagsbarn är verkligen still going strong. Det kan ju vara nog så knepigt att hålla hjärnan igång tillräckligt för att lösa ett eller annat kryss, men han knåpar ihop dem från grunden så korsordsmakare han är. Rätt underfundigt och klurigt för det mesta, vilket inte bara gäller kryssen. Det brukar vara riktigt roligt att se vad han hittar på att skriva till födelsedagar och andra speciella tillfällen.
En något mindre uppskattad del av firandet var min och makens hemresa med nattbussen. Det blev lite drygt åtta timmar på riktigt hårda och obekväma säten och knappt någon sömn alls (totalt runt två timmar för min del). Jag hade så ont i svanskotan efteråt att jag knappt kunde gå. Tack och lov gick det över efter ett tag. Nervägen var betydligt trevligare, med tåg till Göteborg och sedan bil med trevligt sällskap.
