Jag känner mig så nöjd med mig själv i dag, trots att jag inte ens påbörjat den mängd av saker som jag hade tänkt att jag skulle göra. En del av det kommer säkert att bli gjort ändå för det finns fortfarande mycket kvar av dagen, men det känns inte så viktigt längre, speciellt inte att få det gjort just i dag. Det känns förresten ändå som att jag redan gjort mer än jag orkat med under hela hösten. Fast det jag främst ägnat de senaste två veckorna åt – ta det lugnt, vila, vila, vila och ta dagen som den kommer – har varit viktiga förutsättningar för att jag nu fått lust och ork att lyfta blicken och börja ta itu med någonting igen.
Det började i lördags. Då kom jag först iväg och simmade för tredje gången under jul- och nyårsledigheten. Simningen har annars legat nere under större delen av de senaste två åren. Jag vet att jag mår bra av den, men orken har inte funnits för att också ta mig dit och tillbaka, knappt ens till att tänka tanken. Nåväl nu hoppas jag att det kan bli av mer regelbundet. Väl hemma igen började jag rensa ut en del gamla kvitton, kontoutdrag och annat som samlats på hög under hösten. Kom inte igenom allt, men bra mycket ändå. I går, söndag, köpte jag fem glasvaser (köper nog fler om jag får tag i samma sort igen för det finns flera trevliga användningsområden har jag upptäckt). Jag planterade om tre av mina fyra orkidéer, för att om möjligt förhindra att även de dör (trodde knappt att det var möjligt att ta död på orkidéer, men, men). Kände mig mycket nöjd efteråt. Jag kom mig till och med för att laga mat, dessutom innan hela familjen var nära att svälta ihjäl av hunger. Var ska väl detta sluta?
I dag då? Jo, när maken gick i väg för att jobba och jag hade avslutat min frukost så började jag plocka undan på köksbordet, tog reda på nån sak här och nån sak där, rensade undan alla gamla tidningar som låg lite här och där (en del från flera månader tillbaka). Lite sen julstädning kanske, men bättre sent än aldrig. Ett tu tre så hade jag rensat upp hela köksbänken, julpyntat, röjt upp på diskbänken, diskat och bytt ut de tre lamporna i vardagsrumstaket som slutat fungera. Det var inte det jag hade tänkt göra, men det var det jag fick lust till och det känns rätt lustfyllt att se resultatet också, även om det bara är som en droppe i havet om man ser till allt som inte är gjort. Det är en konst att vara nöjd istället för att hela tiden snegla på det som inte blev gjort, det som kunde gjorts bättre, diverse tillkortakommanden som omgivningen kanske inte ens bryr sig om. Försök vara nöjd med det som är och gläds över varje litet framsteg som görs. Då blir det så mycket mer att vara glad över och då får man kanske rentav ork att göra ytterligare någonting av bara farten.
Jag läste ett tips någonstans om att det var så mycket bättre att ta ut semester före julen än efter, så att man han fixa allting i lugn och ro. Själv tycker jag precis tvärtom. Någon extra dag före jul är väl bra, men då är det mest stress för att försöka fixa till alla måsten, som i mångt och mycket inte är så livsnödvändiga ändå. Själv orkade jag knappt stressa upp mig alls inför julen i år, utan det var nog mest över jobbet och hur jag skulle hinna igenom allting där. Nu känner jag mig tacksam över ett par extra lediga dagar. Det är mycket att försöka fixa till nu på slutet innan jag byter jobb, men jag får inte prioritera bort vilan heller för då kommer jag inte att orka fixa någonting av det som kvarstår. Väldigt mycket är förresten redan klart också, och i mångt och mycket gäller det att inte fastna i att försöka få allting perfekt utan inse att tillräckligt bra räcker gott. Ofta är det ändå mycket mer än vad andra förväntar sig.