I natt ställde vi fram klockorna en timme, eller egentligen gjordes det väl först i morse i de fall det inte skedde automatiskt. Det här med klockan och olika tidszoner är inte alltid så lätt att hålla ordning på och ibland glömmer man bort helt att det är dags att ställa om tiden igen. Då är det i alla fall skönt att mobiltelefoner, datorer och liknande oftast ställs om automatiskt.

Jag kommer ihåg när jag var liten, sommaren innan jag fyllde tio år. Farfars lillebror, Gösta, fyllde 60 år och vi – jag, mamma, pappa och lillasyster – passade på att ta en semestervecka i Finland under vår väg upp till Luleå där han bodde. När den stora dagen var inne och vi skulle komma och överraska var vi lite efter i tidsplaneringen. Det var antagligen lite längre att åka än vi först tänkt, eller så startade vi senare än planerat. Nåja, vi fick väl komma lite senare då. Fast det löste sig för vi gick ju på den finska tiden och skulle ställa tillbaka tiden en timme för att få svensk tid. Det hade vi missat. Plötsligt hade vi rätt gott om tid på oss istället. Oj, så överraskade de blev när vi kom.

Det finns fler minnen från den här resan, varav ett kommer här. Tyvärr började jag inte skriva dagbok förrän ett knappt halvår senare, så jag har inte så många detaljer, men jag skrev lite om det när vi skulle berätta om vårt sommarlov och en del kommer jag ihåg ändå. Vi tog båten, Viking 2, från Stockholm. Av bilden att döma var det ett koldrivet fartyg. Vårt första stopp var i Åbo där vi tittade på slottet. När vi kom tillbaka till bilen stod en polis och skrev och satte en lapp på vår vindruta. Var det parkeringsförbud där vi stod? Hur hade vi kunnat missa det? Det stod bara på finska och vi förstod ingenting av det. Jag väljer att citera det jag skrev då: ”Vi kunde inte läsa det för att finska är så krångligt. Det går väl an att prata, men inte att läsa.” Vadå prata, tänkte jag innan jag fortsatte att läsa. ”Förresten kunde vi inte prata heller mer än att säga glass och jordgubbsglass.” Ja, då kunde vi ju de viktigaste orden i alla fall… Hur som helst så kunde polisen bara finska, men han pekade på bilen och visade att det var en repa på sidan. Vi lyckades förstå att det var en buss som kört för nära. Vi fick följa med till polisstationen och där kunde mamma och pappa prata med någon och få reda på hur vi skulle göra. Bilen i sig gick fortfarande att köra med så det var ingen fara på det sättet. Lite trist start på resan, men sedan hade vi en fin vecka tillsammans och fick se en hel del intressanta platser. Den här och en del andra händelser under resan gör ju också att jag fortfarande kommer ihåg den.