I dag är det internationella syskondagen, och vad vore väl världen utan syskonkärlek eller kanske snarare kärleken mellan syskon? Visst kan det gnabbas en hel del mellan syskon, men när det väl gäller så är syskon guld värda. Nej förresten, ovärderliga är vad de är. Visst kan man ha nära vänner, men ingen kommer ändå så nära som ett syskon, oavsett om man delar intressen eller ej. Man behöver inte förklara så mycket, man vet ändå på något intuitivt sätt. Kanske är det därför man gnabbas också, för att man vet var de svaga punkterna sitter och har så svårt att låta bli att testa gränserna. Man liksom övar sig på varandra för att våga stå på sig ute i den stora vida världen, för att lära sig var gränserna går. När ett yttre hot dyker upp står man sedan enade, för ingen ska få kröka ett hårstrå på min älskade syster.
Första gången dagen firades var i USA 1998. Två mig närstående tycker säker att det är helt logiskt att det började just då, för innan dess fanns det ju inga syskon, inte för dem i alla fall. De har nog varit lite trötta på varandra ibland, och kan nog vara det fortfarande, men det finns ändå en speciell närhet som växt sig ännu starkare sedan de båda blev vuxna.
Dagen till ära valde jag att inta mitt frukostte i den fina muggen som jag fått av min syster tidigare. Jag vill skicka med en stor, varm, kram till henne.
