I dag har vi haft en riktig vilodag. Jag tror inte att någon av oss här hemma har varit utanför tomten ens, fast vi har åtmistone varit ut allihop. Enligt stegräknaren har jag varit aktiv i 16 minuter i dag vilket sannerligen är ett riktigt bottennapp, fast ett välbehövligt sådant. En normalaktiv dag brukar jag ligga på 1½-2 timmar.

Jag tycker att vi har haft en bra påskhelg. Vi har tagit det rätt lugnt, ätit lunch i Lunda, gått på bio i Västerås med barnen, promenerat, varit kyrkvärd, bjudit på spenatsoppa och cheesecake i Uppsala. Fast det kostar på att göra även de minsta utflykter, även om det inte märks så mycket just då. Det som ger energi kan också ta energi, speciellt om energinivån är för låg från början, så det gäller att försöka hålla en bra balans mellan trevligheter och vila. En längre helg, som nu över påsk, går det ändå att kosta på sig vissa utsvävningar, för då finns det ju lite extra tid för vila, men en vanlig helg gäller det att vara mer restriktiv. Det gör mig lite orolig inför den stundande körresan. Just där och då går det nog bra, men det är det som händer efteråt som bekymrar mig. Jag kommer sannolikt att känna mig rätt utmattad efteråt. Tur ändå att det bara är två arbetsdagar innan det är ledigt igen (1 maj), annars hade jag nog behövt ta ledigt en extra dag för att vila upp mig efter helgen. Kanske behövs det ändå.

Lite då och då känner jag av ett slags orkeslöshet och lite som yrsel men ändå inte. Det känns inte så kul, men jag har upptäckt på senare tid att det finns ett botemedel. Om jag ser till att hålla mig stilla så brukar jag inte känna av det även om det väl inte direkt försvinner på ett tag ändå. Jag tror att det är kroppens sätt att säga ”Nu måste du ta det riktigt, riktigt lugnt ett tag”. Jag märker att det hjälper.

Vila behöver inte betyda att man ligger i sängen och slumrar. Det bästa vilan kan ofta vara någonting helt annat, någonting som aktiverar andra delar av hjärnan än de som alltför ofta går på högvarv. Här har jag sänkt prestationskraven avsevärt, vilket är viktigt. Det ska vara för vila och återhämtning, för att det är någonting jag vill, inte för att jag måste. Det är okey att avsluta även om det finns mer att göra. Ibland orkar man bara sitta och stirra i soffan och då är det okey. Andra dagar blir det mer gjort.

I dag fotograferade jag en del av blommorna på tomten och sedan höll jag mig i stillhet och påtade i jordgubbsodlingarna. Jag hade som ambition att försöka orka rensa klart en av de någorlunda grovrensade pallkragarna, eller att åtminstone börja lite med den. Resultatet blev att jag även tog itu med den som var helt igenväxt, och efter ett tag var även den klar. Jag känner mig jättenöjd med det. Sedan planterade jag om en krukväxt också som varit lite ledsen. Just det tog faktiskt bara någon minut.

Bara du själv vet hur det känns och vad som egentligen är bäst för just dig, men det kan ta lång tid innan man kommer på vad som funkar eller inte. Det kan behövas hårda restriktioner, men samtidigt får man göra vissa offer ibland och göra saker som man verkligen vill göra, även om man anar att det kan komma surt efter. Livet måste få gå vidare. Det tar tid att ta igen all den återhämtning som missats (och fortfarande missas), förmodligen ett slags livstidsdom.