Denna söndags tema är Att växa i tro. Det där med tro är inte alltid så lätt och i dagens samhälle är det tyvärr ingenting som vi pratar om heller. Tro är någonting läskigt, vidskepligt och skadligt som till varje pris måste förhindras och motarbetas. Ja, lite så har det blivit i sekulariseringens tidevarv där religionsfrihet snarare blivit ett krav på frihet från religion. Det är ändå lite intressant att så få talar om kristen tro trots att över halva den svenska befolkningen är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är fortfarande en majoritet, och sedan finns det ju en rad andra kristna samfund också. Visst, man behöver ju inte vara troende för att vara med i Svenska kyrkan. Det kan ju vara för att man vill stödja kulturarvet, eller kanske någonting annat. Samtidigt blir det nog lätt att man försöker jämföra sin tro på en skala. Min tro är så futtig, så den kan ju inte gillas. Man är bara lite smygtroende sådär. Om man tror ”på riktigt” så blir livet så lätt och fint på alla sätt och man tvivlar aldrig. Då håller man sin tro för sig själv, i tron om att inte riktigt duga. Jag tror tvärtom att det är viktigt att tron inte blir en fråga om prestation och att vi vågar prata om den innan den skrumpnar ihop helt.

Jag tvivlar så fort jag ges tillfälle, men jag kommer ändå hela tiden tillbaka till min tro igen, något starkare och tryggare för var gång. Jag kan inte förklara det, speciellt inte för någon som inte alls är invigd i mysteriet, men trots att det inte riktigt går att ta på så vet jag att det finns någon eller något som alltid är med mig. Jag har märkt av det alltför många gånger för att kunna ignorera det, speciellt när jag ser tillbaka på de senaste åren. Nej, tron gör verkligen inte livet till någon dans på rosor, inte utan taggar i alla fall, men den gör att jag ändå orkar ta ett steg till, och ett till trots motgångar och bedrövelser. Jag ser hur jag blivit ledd framåt, och ibland stoppad då jag inte själv haft förmåga att sätta gränser.

För mig är tron som luften vi andas. Den är livsnödvändig även om den inte syns. När solen går i moln eller när vi under dagen inte kan se stjärnorna så vet vi ändå att de finns kvar, trots att de inte syns just då. Lite så är det med tron. Bäst av allt, även om du inte tror på Gud så tror Gud på dig!