I dag är det en stor dag. Först lyckades jag sova ordentligt i natt 7½ h. Wow! Visserligen med hjälp, men jag var också väldigt trött, rentav sömnig, efter extremdålig sömn natten innan (2½ h). I går jobbade hjärnan i slow motion. Jag kopplade inte, hittade inte ord, osv. I dag, när jag var mer utvilad, kunde jag hänga med på ett helt annat sätt, följa resonemang, få ut det jag tänkt av mitt möte, ställa följdfrågor, förklara, analysera, justera. Sedan, vilket känns riktigt insiktsfullt, flexade jag ut lite tidigare och åkte hem innan jag var helt knockad. Jag kände mig inte helt slut på hemvägen, sådär som jag brukar, faktiskt ingen trötthet alls förrän efter ett par stationer. Det går alltså att ta en stunds extra ledighet för att njuta av livet medan jag fortfarande är pigg istället för att bara använda inarbetad flex och annat när det är ett absolut måste för att inte stupa omkull.

Jag orkade cykla hem från stationen utan större problem, ta hand om posten och registrera de fem försändelser som måste registreras, byta lakan i sängen, bära ner och sortera all tvätt inför tvättning, vika kartonger till förpackningsåtervinningen, avsluta tömningen av diskmaskinen och ordna en ny pärm där jag sedan sorterade in alla protokoll från i år. Det var kanske att utmana ödet lite för mycket, men det funkade och jag var beredd att stoppa vid minsta tecken på annat. En normal dag, med för lite nattsömn och annan återhämtningstid hade varje aktivitet krävt extra vila efteråt och två aktiviteter på raken hade tvingat mig till lodrätt läge i soffan för en bra stund.

Det var en stor dag även för precis ett år sedan. Då tackade jag ja till mitt nuvarande jobb. Sedan dröjde det två veckor tills jag hade papper på det också, kunde säga upp mig och berätta. Det känns fortfarande så rätt och nu har de hemska minnena från tiden innan äntligen börjat blekna lite. Det kan gå flera dagar utan att jag alls tänker på det, vilket är ett enormt framsteg. Om livet någonsin blir riktigt normalt igen återstår att se, men om sömnen löser sig till slut så är nog mycket vunnet.