Ljuvligt att dagar som den i går,
fortfarande inträffar nån gång vart år.
Dagar då jag utvilad får vakna,
utan att så mycket av orken sakna.
Fast i dag känns kroppen så tung och slapp,
önskar att jag kunde få vila ikapp,
slippa att alltid tänka och planera,
för hur jag ska kunna orka mera.
Att på helgerna vandra runt i dvala
är det pris jag måste betala
för att kunna sova lite till.
Det är väl just det jag vill?
Att bli nedsövd en vecka eller två
var mitt önskemål då,
allra minst att få sova under helgen
då jag kan stänga av reveljen.
Det sliter vill jag lova,
men visst jag får ju sova
en timme extra eller två
men i veckorna skulle det aldrig gå.
Vardagsnätterna får hållas lagom korta
för att jag inte ska bli för rusigt borta.
Tillräcklig hög dos bara
för att ändå arbetsdagen klara.
Fick på jobbet en skämtsam fråga,
men, nej, det skulle jag aldrig våga.
I min flaska är det endast vatten.
Det krävs av tabletterna till natten.
Bedömningen blir aldrig riktigt rätt,
sannolikt tur på något sätt,
för hade jag någonsin orkat tillbaka
om jag inte allt motstånd fått smaka?
