Blommor har kommit att få en alldeles speciell betydelse för mig under den senaste tioårsperioden och en del av det har jag nog skrivit om redan tidigare. Det är som om någon hittat ett sätt att tala till just mig, som för att säga Du (b)är inte (detta) ensam, jag är med dig, alla dagar, känn ingen oro. En beskyddare, en skyddsängel. Jag måste fortfarande göra min del, kämpa på så gott jag förmår, men det ger mig styrkan att orka fortsätta, att orka kämpa.
Det började den där påsken när jag var så orolig och rädd för att det man hotat med skulle verkställas. Ingenting bra skulle kunna komma ut av det, hade jag ens orkat leva vidare då? Det var då apostlaliljorna blommade, både hemma och på jobbet. En blomma om dagen under hela påskhelgen och precis efter den, alltid när jag var på plats. De blommar bara en dag och väldigt sällan. Dagen efter syns ju knappt något spår av att det har blommat så tidigare hade jag alltid missat blomningen.
I somras såg min begonia inte mycket ut för omvärlden och jag kände mig lite som dess tvillingsjäl, men den blommade i alla fall och både den och jag vägrade uppenbarligen att ge upp. Tittade vi bara åt rätt håll så fanns det ju praktfulla blommor så varför hänga läpp för allt det andra? Fokusera på det goda och du fylls av det. Fokusera på det onda och du mörknar och förkvävs. Plötsligt började det växa ut lite fler blad på begonian och jag bestämde mig för att ta skott från den. Jag satte skottet i vatten och det växte vidare och fick rötter. En vacker dag orkade jag plantera om skottet i en egen kruka. Då hade vi båda lyckats hämta lite mer kraft. Det finns alltid ett hopp, och visst ser det väl ut lite som om den har änglavingar. I helgen som var kunde jag plantera ytterligare ett skott jag tagit och snart är det nog dags att ta ytterligare skott innan jag brutalt klipper ner det som i somras mest var två långa pinnar. Det kommer att bli någonting riktigt fint av både den och av mig. Det känner jag. Det gäller bara (vilket inte alls är så bara) att inte rusa fram för fort, att hålla sig till tåls och låta saker ta lite tid. Det kommer alltid att komma nya utmaningar, men det löser sig, ett steg i taget.
