I dag är det tydligen slarvighetens dag, men själv har jag istället lyckats avslarva hemmet en aning genom att vända på köksgardinen som visst råkade hamna upp och ned tidigare. Fast sedan lyckades jag å andra sidan inget vidare när jag spelade sudoku för då gjorde jag två heldumma slarvfel strax efter varandra. Jag använder sudoku som ett sätt att mäta min uppmärksamhetsnivå. Oftast går det rätt hyfsat, om än lite långsamt, men periodvis har jag ingen överblick alls och det blir slarvfel hela tiden (som i dag).
Jag tror att det är nyttigt att vara lite slarvig, att inte försöka göra allting perfekt hela tiden. Det räcker att det är tillräckligt bra. Ett perfekt städat hem kan till exempel kännas väldigt sterilt och tråkigt, liksom livlöst. Motsatsen är kanske inte så kul heller, men det ska helst märkas att det bor någon i hemmet annars känns det ju inte som ett hem.
Hur som helst, detta är en perfekt dag att bli vän med sin egen otillräcklighet.
