I brist på egna tankar delar jag med mig av makens tankar och efterforskningar för dagen. De känns helt enkelt alltför dagsaktuella för att inte sprida vidare.
Vi är nu inne i fastetiden. Den startade med Askonsdagen och pågår i fyrtio dagar, fram till Påskdagen. Alla söndagar bryter fastan och borträknas därför. Nu till det intressanta. Karantän, som under den senaste tiden tyvärr kommit att bli ett allt vanligare ord i nyheter och samtal med anledning av Corona-virusets framfart, har kommit via franskans quarantaine från det italienska uttrycket quarantena, vilket betyder fyrtiodagar(speriod). Hur kommer det sig? Jo, när det kom fartyg från fjärran länder så var de tvungna att vänta i fyrtio dagar innan de tilläts komma in och lägga till i hamnen i Venedig. Detta för att visa att det inte fanns någon smitta ombord och därmed undvika smittspridning. Karantän härstammar alltså från norra Italien, även om regeln som sådan har funnits längre än så, och det är just i norra Italien som man nu satt miljontals människor i karantän för att försöka få bukt med smittspridningen.
Men låt oss avsluta med någonting trevligare. För lite drygt två veckor sedan hade vi förmånen att få vara med och fira barnens stilige kusin på fyrtioårsdagen. Det var en trevlig, och tack och lov rätt lugn, fest som jag hoppas att vi kommer att minnas lång tid framöver.
