Ytterligare ett år har gått och bloggen lever fortfarande. Den är kanske inte lika strukturerad som tidigare utan tankarna och ämnena hoppar lite hit och dit, men det spritter i den och det kommer fortfarande ut minst ett inlägg i veckan även om det är väldigt trögt vissa veckor. Så här på treårsdagen har jag försökt fundera lite kring det här med tre, men det står nästan helt still i skallen nu. Alla goda ting är tre sägs det, men jag kommer knappt på ett enda exempel, frånsett våra tre älskade barn. Ska kanske tillägga att vi inte har något ytterligare stackars oälskat barn, om nu någon undrar. Tro, hopp och kärlek. En fin trerättersmeny. Nej, det spåret får jag nog lämna innan jag spårar ur helt.
Hur har det senaste året varit då? Kontrastrikt är kanske bästa beskrivningen. Uppåt och nedåt, framåt och bakåt, samtidigt. Fullständigt energilöst och upprepade energikickar. Gas och broms. Läkning tar tid och är ingenting som kan hastas fram eller springas ifrån. Det känns i alla fall tryggt att veta att jag valde rätt då för 1 1/2 år sedan och jag är rätt övertygad om att min nuvarande arbetsgivare gjorde det också även om det kom med en del tråkigheter i bagaget. Nu känner jag mig trygg.
Året som kommer då? Jag hoppas få se resultatet av de projekt som pågår nu. Jag hoppas slippa byta chef igen – har haft fyra olika under den senaste tvåårsperioden, fem om jag lägger till ytterligare en månad. Om ett år hoppas att karantäntiden är över för länge sedan, att jag är helt på banan och utan problem orkar åka till jobbet igen utan att bli övermannad av alla sinnesintryck, samt att det är fritt fram att träffa nära och kära och umgås utan restriktioner.
