Gröt är väl ingen festmat direkt, men det är en bra grund att stå på och kan vara både gott och mättande. Dessutom går det snabbt att laga. När jag var ung hade jag nästan alltid lingonsylt på havregrynsgröten, men sedan övergick jag till russin. Ett skivat äpple på gröten blir riktigt gott, gärna i kombination med russin. Vill man ha en mer smakrik gröt kan man blanda i rågflingor istället för att bara ha havregryn. Nu tillagar jag oftast gröten i mikrovågsugnen, men om man kokar den i kastrull kan man variera sig genom att antingen ha i grynen från början eller hälla i dem när vattnet har kokat upp. Konsistensen blir lite grövre i det senare fallet vilket jag föredrar.
Det finns förstås även annan gröt än havregrynsgröt, exempelvis risgrynsgröt och den mer förnäma (och inte särskilt mättande) mannagrynsgröten. Klappgröt däremot är nog inte riktigt att räkna till grötsläktet även om den har sin grund däri. Jag minns när äldsta dottern fortfarande var ensambarn, knappt två och ett halvt år gammal, och var med oss till Ulvön då vi firade vår femåriga bröllopsdag. Där serverade de fluffig klappgröt till efterrätt och hon kunde inte få nog av den.
