För någon vecka sedan damp det ner ett brev i brevlådan. Det innehöll deltagarvinsten för församlingens första tipsrunda i Coronatider. Nu pågår den andra, med separata frågor för barn och vuxna, och jag hoppas att det kan bli fler. Hur som helst så tycker jag att det är trevligt att alla får en liten uppmuntrande hälsning för att de har deltagit, att deltagandet i sig är viktigare än resultatet. Livet behöver inte levas som en tävling. Vi duger som vi är. Jag hade antagit att det nog skulle kunna bli en reflex (har flera fina reflexänglar sedan tidigare), men när jag kände hur knöligt brevet var så gissade jag istället på ett nyckelband. Jag vet ju att det har funnits även sådana tidigare. Det visade sig vara fel gissat medan reflexgissningen var rätt. Det låg verkligen en reflex i kuvertet, i form av ett rött hjärta med texten Värdefull. Jag hade blivit glatt uppmuntrad av det och verkligen inte förväntat mig någonting ytterligare, men det fanns någonting mer i kuvertet utöver reflexen och en liten hälsning. Där låg en frälsarkrans, ett sådant där armband som biskop emeritus Martin Lönnebo tog fram 1996 (fast då med färre än dagens 18 pärlor).
Jag har önskat mig en frälsarkrans i flera års tid och blev förstås riktigt glad över gåvan. Jag ska försöka förvalta den på bästa sätt och lära mig mer om den. Tyvärr är armbandet lite för trångt för att det ska vara bekvämt att ha på handleden kontinuerligt, men det går kanske att töja ut det lite med tiden. Just det är en världslig sak, som så mycket annat. Jag kommer att ha stor nytta av det ändå.
Vilka är då de olika pärlorna? Vi börjar med den guldfärgade pärlan och går sedan medsols enligt bilden ovan. Fritt sammanfattat utifrån lite olika källor.
- Gudspärlan (guld) – Armbandets början och slut. Tro, tillit
- Tystnadspärlorna (avlånga) – Paus, tystnad, ordlös bön
- Jagpärlan (liten vit) – Skapad till Guds avbild, värdefull och älskad
- Doppärlan (stor vit) – Pånyttfödelse, överlåtelse, mognad
- Ökenpärlan (stor sandfärgad) – Strävan, prövningar, saknad, längtan
- Bekymmerlöshetspärlan (blå) – Nuet, att vara utan att göra, frihet
- Kärlekspärlorna (röda) – Kärlek som tas emot respektive flödar ut
- Hemlighetspärlorna (grön, vita) – Hjärtats innersta hemligheter, närstående, diakoni (gröna pärlan)
- Nattens pärla (svart) – Döden, livets kriser, rädsla
- Uppståndelsepärlan (stor vit) – Livets förnyelse, hoppet
Frälsarkransen kan användas på olika sätt. Grundtanken är nog som hjälp i bön, för att lättare få med livets och trons alla aspekter, eller att koncentrera sig på det som för stunden känns mest angeläget. Jag tänker att armbandet i sig kan ses som en tyst bön. Där finns ju allt samlat.
Jagpärlan på min frälsarkrans är lite defekt. Jag känner att det är ju precis så det är, men det gör ingenting. Vi är älskade som vi är, med alla våra brister och tillkortakommanden. Vi behöver inte vara perfekta, eller ens försöka låtsas att vi är det. Det är nog till och med bättre att vi är lite defekta och att vi vågar visa det, så att de runtomkring oss också vågar göra det istället för att förtvivlat kämpa med att försöka dölja sina skörheter och brister. Det ligger en skönhet i skörheten. I andra sammanhang räknas det sköra och spröda som någonting riktigt fint och dyrbart, varför inte också hos oss människor?
