Jag hade kunnat skriva om veckan som gick med digital skolavslutning, eller om hur dotterns fysiska skolavslutning hastigt och ytterst olustigt gick henne om intet, följt av ett sommarlov som abrupt ändrade inriktning, badmöjligheter som försvann och en bil som fick bogseras till verkstan. Jag hade också kunnat skriva om sömnlösa nätter, bedövande mental trötthet med tryckande huvudvärk och en hjärna som plötsligt stänger av sig för att sova, eller varför inte om en pånyttväckt fysisk ork med härligt sköna och raska långpromenader för att ta någonting mer positivt. Jag hade kunnat nämna hur inget sommarjobb ett tu tre vändes till dubbla sommarjobb, om jordgubbarna som växer till sig i trädgården, sommarvärmen som äntligen kommit hit, den stundande midsommaren och många sköna stunder på verandan. Jag hade också kunnat kommentera hur kulturskolans teaterföreställning fick spelas utan publik och istället ses på film i efterskott. Men jag orkar inte formulera ihop någonting sammanhängande så jag avstår och avslutar istället med Monica Zetterlunds bedårande sommarvals som jag helt osökt kom att tänka på.
”Hör min bedårande sommarvals,
inte alls något om havets spegel,
vita moln och vita segel,
inte nån logvals till handklaverets ton.
Den handlar inte om bryggorna, vaggorna, myggorna,
inga bränningar som bryts vid reven,
ingenting om Calle Schewen
som fyller fredligt sin kaffekopp med kron.
Min sommarvals, vad handlar den om?
Ingenting alls – den bara finns här!
Vikens stilla krusning, skepparn står på kajen.
Sommarnattens tjusning putar i kavajen.
Flickan från Vinga, hon heter väl Inga,
men är det på kvällen så heter hon Ellen.
Dom finns förut, Huldas Karin och dom,
så dom sjunger jag ingenting om.
Hör min bedårande sommarvals,
ingen jungfru här på Jungfrusundet,
ingen dans på Almagrundet,
inget om barmar och armar om din hals
en sommarvals om ingenting alls.”
