Det är inte så ofta jag skriver om lekar nuförtiden, senaste gången var för nästan ett halvår sedan så det är väl hög tid igen. Det är lite lustigt egentligen att inläggen liksom bara dyker upp från tomma intet de gånger idétorkan fortfarande är torr som fnöske när veckan håller på att ta slut. Denna gång hittade jag helt enkelt ett gammalt dokument i datorn när jag flyttade om en del gamla filer. Jag skrev ihop texterna för tio år sedan. Jag minns inte riktigt varför, men förmodligen var det för att få barnen att aktivera sig. Nedan följer början på två berättelser. Frågan är hur de ska avslutas, och det är just det som är poängen med denna lek, att hitta på ett slut.

Första berättelsen: Matlagarna

Det var en gång en familj som slog vad med en stenrik tegelstensentreprenör om att de inte skulle använda något halvfabrikat i matlagningen under ett helt år. De skulle laga allting från grunden och främst använda ekologiska produkter. Om de lyckades skulle tegelstensentreprenören helrenovera deras hus och ge dem ett litet penningbidrag på två miljoner kronor så att de skulle kunna arbeta deltid och öppna en helekologisk restaurang hemma på gården.

Det hade varit lite jobbigt att komma in i det, men efter några veckor gick det riktigt bra. När det bara återstod två veckor innan året skulle vara till ända inträffade någonting som var nära att stjälpa hela projektet. Då blev pappan i familjen antagen som testlagare åt ICA-tidningen Buffé och i de recept som skulle följas ingick det fullt av halvfabrikat. Hur skulle detta lösas? Jo, de fick helt enkelt …

Andra berättelsen: Knuten

En gång för inte alls länge sedan kom det en cirkus på besök till en mindre stad i Sverige. De hade hört att det skulle finnas en pojke som kunde slå knut på sig själv och honom ville de absolut anlita till sin cirkusföreställning. En akrobat på cirkusen ville dock inte alls höra talas om detta för han var rädd att publiken inte längre skulle tycka att han var cirkusens huvudattraktion. Akrobaten, som för övrigt hette Rutger, sa naturligtvis ingenting om detta till cirkusdirektören utan låtsades att han tyckte att det var en strålande idé att försöka hitta den här omtalade pojken.

De var pojken i hälarna och det skulle inte dröja länge innan de verkligen kom i kontakt med honom och kunde inleda diskussionerna. Skulle de ha råd att anlita en så omtalad artist och hur skulle de kunna locka honom till deras lilla cirkus? Samtidigt som cirkusdirektören funderade på hur de skulle kunna göra så smidde Rutger planer i den andra riktningen. Skulle han kunna iscensätta en ”olycka” för att bli av med pojken utan att någon misstänkte att det var annat än en olycka? Eller skulle folk bara bli ännu mer intresserade av honom då?

Nu var den rätta dagen inne för cirkusdirektören att ta en första kontakt med pojken. Han var mycket nervös, men nu gick det inte att vänta längre. Just som han skulle knyta skorna för att gå iväg hörde han en enorm smäll …