Ovanstående skylt möttes vi av på hissdörren när vi lyckats trassla oss in genom porten i förmiddags. Jag tyckte inte att hissen verkade vara alltför otillgänglig när man väl tagit sig in till den, men man vet ju inte hur det ser ut där man ska kliva av. Jag blev också lite förvirrad av att det hänvisades till olika våningar, men det visade sig bara vara att de namngav våningsplanen olika i olika huskroppar. Hur som helst, lydiga som vi är så trasslade vi oss ut igen och uppsökte den rekommenderade ingången istället. Vi tog hissen upp och hamnade utanför en låst dörr. Där fanns en ringklocka som man som rullstolsburen skulle ringa på, övriga hänvisades tillbaka till ingången på nr 10.
Jag ringde och ringde och ringde på klockan i flera omgångar. Inte minsta reaktion. En dam i elrullstol väntade på hissen och sa att det brukade dröja ett bra tag innan någon kom och släppte in. Efter ett tag inträffade någonting märkligt. En kvinna med visir kom ut genom en annan dörr, tittade lite surt på oss och sa någonting i stil med Så ni hade tänkt komma in bakvägen, ingången är i hus tio. Ja, det står ju att man ska ta den här vägen med rullstol, försökte jag, men det ignorerades helt. Hur som helst så blev vi ändå insläppta.
I receptionen påpekade jag sedan att det varit lite svårt att ta sig in och fick till svar att vi skulle ha tagit ingången intill receptionen istället. När vi var klara tog vi den vägen ut, åkte ner till bottenplan och gick, respektive rullade, ut genom porten i nr 10.
Jag förstår inte varför skylten alls satt där den satt. Hissen i nr 14 var dessutom relativt liten. Nu ville man tydligen inte hänvisa någon dit egentligen, även om texten antydde att det var så, men om texten betytt det som jag och säkert de flesta andra tolkar den som så hade det ju varit mycket bättre att det varit anslaget på porten än att man först ska trassla sig igenom porten innan man ser den.
Om vi ska dit igen så får vi väl blunda för instruktionen.
