När vi går och möter dottern efter en del av hennes aktiviteter brukar vi gå förbi en företagsbil med siffrorna 746 på sidan. Det borde inte vara en slump att företaget heter så, men vad står det för egentligen. Jag har varit inne på det tidigare, men inte tänkt tanken till slut, fast i dag poppade tanken upp igen. Kan det vara början på en postnummerkod? 754 är ju i Uppsala så 746 borde ju kunna ligga inom lagom köravstånd från oss. Efter en snabb kontroll visade det sig vara Bålsta, vår ”grannby”, och det visade sig också vara just det som gett företaget dess namn.
När vi sedan passerade bilen igen, nu i sällskap av dottern, lät vi henne gissa. Det kanske är ett psalmnummer slängde hon ur sig. Nja, det var ju inte riktigt rätt, men för skoj skull googlade jag ändå ”psalm 746” för att se vad jag skulle få fram. Det första som dök upp var ”746 Nu faller höstens sista löv”. Det visade sig vara en psalm från den finska psalmboken, skriven 1985 av Lars Huldén. Jag läste vidare och insåg att texten inte bara syftade på årstiden utan även på livets höst. Det var en psalm för begravning. Passande just denna helg, och denna dag, Alla själars dag. Nästan kusligt mitt i prick, som om det var meningen att jag skulle slå upp det just i dag.
1.
Nu faller höstens sista löv.
Nu mörknar mina dagar.
Och vinterns bitterkalla vind
snart över fälten jagar.
2.
Nu bleknar sommarns sista blom.
Det kryper frost på marken.
Mer klar än vårens fågelsång
är tystnaden i parken.
3.
Vad har jag kvar, vad har jag kvar
av mål och tröst i livet?
Ett enda löfte har jag kvar
av tidens förste givet.
