En fröjd för ögat, men kanske inte för gommen.

När vi köpte vårt hus en sommar för lite drygt nitton år sedan hade vi ingen aning om vilken guldgruva tomten skulle bli vad gäller svamp. Inte så att vi kunnat tjäna vårt levebröd på det direkt utan det har väl snarare blivit någonting att bita i, fast då i en ovanligt positiv bemärkelse. Innan vi tog över huset var vi hit en extra gång för att få höra hur olika saker fungerade och då upptäckte vi att det växte Stolt fjällskivling utmed infarten till huset. Vilken lycka! Dåvarande ägare verkade inte ha noterat det, men de kanske inte gillade svamp? Just Stolt fjällskivling har ju en lite speciell smak, fint nötig, och har kommit att bli min favorit.

Genom åren har vi sedan kunnat plocka och äta avsevärda mängder svamp från den egna tomten. Utöver stoltisarna har åtskilliga Karljohanssvampar och nära släktingar till dessa poppat upp som svampar ur marken. Vissa år blev jag nästan irriterad över att vi så gott som aldrig fick chansen att gå ut i skogen och plocka svamp för svampkorgen blev ju fylld redan tio meter ifrån ytterdörren.

Kantareller har vi bara lyckats hitta på tomten en enda gång, men det är ju ändå mer än vad de flesta kan skryta med. För ett par år sedan upptäckte jag en hel massa svampar som jag trodde var oätlig skräpsvamp (kommer ju upp en del sådan också, inte bara matsvamp), men när jag tittade efter så var det rekordfin smörsopp, helt oangripen. Nu i år är de tillbaka igen och inte heller nu verkar maskarna ha hittat dem. Röksvamp ska jag väl inte heller glömma bort, vilket jag först gjorde. I år har vi också fått göra bekantskap med två nya svampsorter på tomten. Det ena är Kungschampinjon, som vi också hittat en del i slänten direkt utanför vårt staket. Det andra är Läcker riska (Blodriska) som verkligen varit läcker och så gott som maskfri trots att de fått växa till sig rätt mycket innan vi tagit dem. I slutet av sommaren hade vi också stora mängder Ängschampinjoner strax utanför tomten.

Denna vecka har det plockats, rensats och ätits svamp i flera omgångar och en del har även frysts in till senare tillfällen. Med facit i hand så känns det helt okey att inte ha orkat hålla tomten i minutiöst välskött skick även om det finns en hel del att önska kring vår lite väl ovårdade och igenväxta (före detta) grusgång. Som man sår får man skörda, men vi får konstigt nog skörda såväl svamp som smultron (dock inte i november) trots att vi inte sått. Det är verkligen något att förvalta väl och vara tacksam för.