Det här året blev verkligen inte som planerat och kommer definitivt att gå till historien, men även om det i mångt och mycket har genomsyrats av pandemin och allt som den har fört med sig så har året också bjudit på många positiva och minnesvärda stunder.
I dag öppnade vi minnesburken och läste igenom alla lappar som vi stoppat ner i den under året. Det är första året vi testar det och det har varit lite trevande att komma på vad man ska skriva och att alls komma ihåg att göra det. 68 positiva minnen blev det i alla fall och det är ju faktiskt en hel del fint att se tillbaka på. Det blev lite som en extra julafton att få vika upp lapparna, läsa och minnas tillsammans.
Vi har fått glädjas åt blåsippor, vitsippor, kungschampinjoner, stolta fjällskivlingar, smörsopp, smultron, jordgubbar, björnbär, gurkor, tomater, auberginer, paprikor och chili från egna täppan. Väldoftande syréner och kaprifoler. Vi kunde sitta ute på verandan och äta en stor del av sommarens måltider. Vi gjorde ett flertal trevliga skogsutflykter då vi letade upp alla 40 naturpasskontroller i skogarna i närheten, fikade och plockade bär och svamp. Vi var ner till Göteborg på trevligt 40-årskalas, precis innan smittan på allvar drog in över Sverige, och under hösten firade vi en artonåring ute på verandan, men uppbackning av filtar och infravärme. Vi har spelat sällskapsspel och couronne. Vi har ätit en del riktigt goda måltider, varav thaisoppan varit en återkommande favorit liksom Lottas ljuvliga pannacotta. Glassens dag i slutet av mars firade vi förstås med hemgjord glass och på julafton och nu i kväll avnjuts en utsökt mandelparfait. Vi fick regn till slut innan allt torkade ut och solen tittade fram ett par gånger även under årets rekordmulna decembermånad. Under påsken lyckades jag vinna ICAs stora och välfyllda Dumleägg och under hösten vann jag en frukost för två på nyöppnade Floristhörnan i gamla stationshuset. Så fint de fått till det där.
Ibland är det bra att ta ut glädjen i förskott också. Påskresan vi planerade till Rom blev förstås inte av, men det var roligt att planera och längta. Det kändes lite snopet när allt ställdes in, men om sanningen ska fram så hade jag nog ändå inte orkat med resan då. För att anknyta lite till de planer vi haft så hade vi italienska dagar hemma de dagar vi skulle ha varit iväg. Vi gjorde egen pasta för första gången. Lite trassligt innan vi fick till det, men gott blev det i alla fall.
Nu inleds snart ett nytt år, 2021. Vad det har att bjuda på vet vi inte ännu, men förhoppningsvis kommer världen att normaliseras igen framåt sommaren då tillräckligt många hunnit vaccineras och pandemin lugnat ner sig. Jag ser fram emot att få träffa och krama om mina nära och kära på ett helt annat sätt än vad detta år har medgett.
Gott nytt år!
Mer om minnesburken kan du läsa här: https://pernillabloggen.gamlebo.se/2019/12/31/minnesburk/
