Den här veckan har livet i princip gått ut på att jobba, jobba, jobba, äta och sova (i den mån jag kunnat) och när det blir mer av någonting så måste ju annat tas bort, medvetet eller omedvetet. Dagboksskrivandet har krävt för mycket koncentration och därav i stort sett uteblivit. Dagens sudoku, som jag brukar lösa i min sudokuapp samlades på hög, men blev sedan lösta under två rätt sömnlösa nätter. Mejlen, den privata, har endast kollats av lite sporadiskt och jag har till stor del undvikit teven eftersom jag har svårt att klara av ljudet, speciellt när jag fått för lite återhämtning. Promenader har jag knappt tid/ork till alls längre, utom på helgerna. Gick varje dag tidigare då det fanns utrymme att prioritera det. Blev ändå två vardagspromenader denna vecka så halvt godkänt ändå. Börjar få till det med maten i alla fall vilket är en lättnad. Dusch och tvätt? Alltså, det finns ju helger, vad ska man ha dem till annars? Hm.
Måndag – Veckans tuffaste dag. Hade en uppgift som behövde göras klart under dagen och inte gick att påbörja tidigare. Tidspressen var inte det jobbigaste och uppgiften var inte särskilt svår. Det svåra låg i att inte helt tappa tråden trots ständiga växlingar mellan nio olika mappar/platser och 15-20 olika dokument. Inte alls min starka sida nu så det kändes lite övermäktigt. Tänkandet fungerade rätt bra, men hjärnan hade svårt att hänga med i växlingarna. Det blev väldigt ansträngande och gick allt långsammare tills det till slut inte gick alls längre.
Under eftermiddagen hade jag två entimmesmöten, ett bra avbrott som inte alls krävde samma koncentration. Jag tog merparten av dessa möten halvliggande i sängen, ett bra beslut. Sedan kunde jag återgå till tidigare uppgift ett tag till innan det återigen blev för svårt att hänga med i svängarna. Tog paus ett par timmar för att vila och äta middag innan jag tog nya tag och körde på i ytterligare tre timmar. Det gick bättre då än tidigare under dagen. Loggade till slut ut strax efter midnatt. Totalt tolv timmars arbete under dagen. Hade inte hjärnan varit så seg så hade jag säkert klarat det på under halva tiden, men klart blev det i alla fall (frånsett en liten detalj som inte gick att komma åt då).
Tisdag – Började med möte redan kl 8. Stressad, sirapströga tankar, tom i huvudet, behövde tänka till ett tag innan jag ens begrep hur jag skulle koppla upp mig till mötet. Gick bättre sedan. Min (o)tur att föra anteckningar (inga stora krav på den som skriver, frånsett från undertecknad förstås, vissa skriver knappt någonting alls). Nytt möte kl 10. Jag kunde ta det mötet lite på halvfart, mest lyssna, men bidrog ändå med en viktig iakttagelse som gjorde att vi kunde minska ner arbetsmängden betydligt och hålla tidplanen för onsdagens möte.
Efter lunch tog jag en promenad i det fina vädret och hade ett inledande (fysiskt!) möte kring inventarieförteckning och digitalisering av densamma. Mindre tröttande än väntat, snarare uppiggande, men tinnitusen tog rejäl fart.
Ytterligare ett möte när jag kom hem igen, men det tog jag från sängen. Avslutade arbetsdagen med att renskriva mina mötesanteckningar och tyckte att det här gick ju riktigt bra. Hittade sedan mitt kladdpapper med ytterligare sidoanteckningar på onsdagen och upptäckte att jag bara tagit med de fyra första raderna därifrån. Fick gå tillbaka och komplettera.
Onsdag – Intensivt möte under halva dagen. Jag hade några kortare inpass, vilket mest kändes roligt, rätt avslappnat för övrigt. Månadsrapportering, väldigt kortfattad, men det fick duga. Jag tyckte att dagen fungerat förvånansvärt fint, men under kvällen började jag få betala för utebliven återhämtning. Tog till mig det och gick upp och la mig tidigt för att jag behövde lugn och ro. Efter nästan tre timmars lugn nedvarvning somnade jag sedan i ungefär vanlig tid. Vaknade igen efter två timmar, hemskt illamående, vågade knappt röra på mig för att inte riskera att spy. Länge sedan jag mådde så intensivt illa. Drack vatten ett par gånger (har alltid en vattenflaska vid min sida), men det gjorde ingen skillnad. Efter ett par timmar dämpades det i alla fall något och jag lyckades somna om. Fick nästan tre värdefulla sömntimmar till.
Torsdag – Förmiddagsmötet blev lyckligtvis avblåst redan under onsdagseftermiddagen så jag kunde tillåta mig att sova tills jag vaknade av mig själv och ta det lite lugnt under förmiddagen. Vaknade med rejäl tinnitus, men illamåendet var betydligt mildare än under natten. Åt frukost och tillbringade sedan arbetsdagen i (gäst)sängen, en förutsättning för att kunna klara dagen. Hjärnan hängde med helt okey, men kroppen behövde vila och protesterade genom ilningar i bröstet, antydan till domningar i händer och fötter, nackstelhet och lite annat smått och gott när jag försökte vara uppe. Jag lät de mer tanke- och simultankapacitetskrävande uppgifterna stå på vänt till nästa vecka och valde lite lättare, laptopvänliga småuppgifter istället. Två möten under eftermiddagen, där jag mest hade en lyssnande roll. Stängde sedan ner tidigt och tog ut en del av den tid jag jobbat in i början av veckan.
Pulsade iväg i snön tillsammans med dottern och köpte hämtmat i centrum. La det i en liten strandkylväska så att det skulle hålla värmen(!) bättre på hemvägen. Det fungerade bra. Kände mig svimfärdig när vi skulle gå tillbaka, men klarade upp det tack vara mina eviga följeslagare (vatten och druvsocker). Maken hade skottat större delen av vår stora grusplan och en gång ända ner till grinden när vi kom hem igen. Klar kontrast mot alla oplogade (gång)vägar dittills.
Fredag – Strax under fyra timmars sömn fick visst räcka, kändes ändå rätt okey. Sover jag så sover jag, sover jag inte så gör jag det inte, typ bara att acceptera läget så som det är. Långmöte igen, två timmar före och drygt tre timmar efter lunch. Avsevärt jobbigare än onsdagens möte. Mycket strul innan alla lyckades ansluta till mötet och sedan svårigheter att förstå varandra. Extra ansträngande på grund av bruten engelska, riktigt svårt att uppfatta vad vissa sa. Jag hade väldigt svårt att orka hänga med, men hade som tur var bara en fråga jag behövde koncentrera mig lite extra på. Mötet kändes mest som att ha en skvalande radio i öronen hela tiden. Tinnitusen blomstrade. Efter mötet ägnade jag en stund åt att läsa en rapport. Intressant att få fördjupa sig i olika ämnen.
Firade arbetsveckans slut med ett varmt bad före middagen, första tvagningen på nästan en hel vecka. Verkligen välbehövligt, och skönt. Som sagt, någonting måste ju bort och när det inte finns kvar fler ”Nice to have”-saker att ta bort så får det tyvärr naggas även på mer basala behov. Undrar hur det ska gå när jag inte längre slipper ifrån 14-15 timmars restid i veckorna. Hemska tanke, men det kanske inte blir förrän efter sommaren. Hur hade jag överlevt utan detta pandemipåtvingade aktivitets- och jobbresestopp (inkl. t/r kontoret)?
Lördag – Somnade som en klubbad säl på fredagskvällen och sov hela natten, sju timmar i sträck. Fantastiskt skönt! Kände för att piffa upp frukosten lite och snodde ihop scones. Gjorde det ofta tidigare, men nästan aldrig nu längre. Kände knappt av något energitapp medan jag fixade till dem. Härligt, ett liv! Darrighetskänslan kom sedan direkt när jag hällde upp tevattnet i muggen, så det var rent bokstavligt (vatten)droppen som fick det att rinna över denna gång. Passande! Bra att det går framåt i alla fall. Verkligen stor skillnad mot i somras, för att inte tala om förra våren. Frukost, tandborstning och kort vila innan det var dags för två timmars digital adeptträff. Började dåligt för min del. Försökte logga in från min dator, men det gick inte. Testa med jobbdatorn, men det gick inte heller. Upptäckte jag inte kom åt nätverket. Försökte med nätverkssladden, men det blev ingen skillnad. Startade om routern, men det ville sig fortfarande inte. Försökte koppla upp mig via mobilen, men kom inte på hur jag skulle göra. Stressen ökade och jag undrade hur jag skulle klara av att orka sitta vid skrivbordet. Gjorde ett nytt försök med datorn och lyckades äntligen, nästan tio minuter sent, koppla upp mig mot mötet. Skönt för de här mötena betyder mycket för mig och jag tror att de gör det även för övriga deltagare för annars hade vi väl inte fortsatt med dem under så många år. Hoppas att vi kan återgå till fysiska möten igen även om det är praktisk att slippa all restid.
Efteråt var det lunchdags. Jag kände mig illamående och proppmätt trots att det var flera timmar sedan jag åt. Fick i mig lite äppelmos med mjölk och hårdbröd. Sedan blev det promenad med familjen ner till Mälaren, långsammare och långsammare, orkade knappt lyfta benen på slutet. Hade med varm choklad och fikabröd (som vi köpte på vägen). Det smakade riktigt gott i kylan! Fick energi nog för att orka hem igen och illamåendet försvann äntligen. Fantastiskt fint vinterväder. Dagen hade kunnat vara vilsammare, men det kändes bra att få fylla på med lite måbrasaker också.
Söndag – Strålande vackert väder även denna dag, verkligen fint helgväder. Stapplade till sist upp ur sängen. Kändes för jobbigt att sitta upp på min plats vid köksbordet och det blev inte bättre av att solen lyste rakt in på mig genom fönstret, kändes som om jag var på väg att smälta ner till en oformlig massa. Flyttade över till kökssoffan istället. Där var det svalare och jag behövde inte hålla mig upprätt medan jag åt upp frukosten. Följde med maken på en promenad till kyrkan. Runt tio minusgrader, men det kändes att solen värmde. Soppa och smörgås till lunch när vi kom tillbaka hem igen. Plockade fram en av gardinerna och upptäckte till min glädje att den redan var slät nog utan att jag behövde stryka den. Satte upp den istället för en av julgardinerna. Bara sju fönster kvar, men julen varar ju än till påska så det är lugnt. Det blev en liten utflykt även denna dag, men inte lika lång som lördagens utflykt. Vi gick bort till Lejondalssjön och satte oss och fikade i vindskyddet mittemot slottet innan vi knallade hemåt igen. Såg två fina dovhjortar på hemvägen. Mäktigt!
Nu är veckan alldeles strax slut och en ny vecka, rentav en ny månad, står för dörren.
