Rubriken är kanske lite missvisande för jag minns egentligen inte så mycket av olika teveprogram och skulle nog kunna klara mig rätt bra utan teve, kanske bättre än med. Däremot har jag en del teveprogramsrelaterade minnen.

Jag minns att jag och min syster var hos vår moster under ett jullov. Det var säkert inte mer än någon eller några få dagar, men det kändes om vi fick vara där hela lovet. Det var spännande, roligt och speciellt, men det enda jag egentligen kommer ihåg från det nu är lite från lägenheten och att vi tittade på jullovsmorgon med Trazan och Banarne. Jag var väl runt åtta år och hade inte ens börjat skriva dagbok, annars hade det varit roligt att kunna gå tillbaka och läsa vad jag skrivit.

Några år senare hade såpoperan Dallas kört igång och vi befann oss på semester i Grekland. På den tiden var det långt kvar tills det skulle finnas teve på i stort sett varenda hotellrum, men det fanns ett gemenskapsrum där det fanns en teve. Jag minns att den satt rätt högt upp. De sände Dallas, men låg några avsnitt före de svenska sändningarna. Det var nog främst de vuxna som var intresserade av att se det. Det var egentligen inte så svårt att förstå eftersom det var på engelska. Det svåra låg i att ögonen hela tiden for efter textremsan, men den visade förstås bara grekisk text.

På 80- och 90-talet tittades det mycket på såpopera. Dallas, Varuhuset, Falcon Crest. Det var någonting nytt som kom och det fanns ju inte så många kanaler att välja mellan. Vi följde ”Stora båten”, som egentligen hette Rederiet. Äldsta dottern hade sitt eget namn på serien. Nuförtiden är det nog mer dokusåpor, men det är ingenting vi brukar följa. Robinsson såg vi under några år, men det var länge sedan nu.

Hulken minns jag också att vi följde. Handlingen kretsade kring en man som förvandlades till ett grönt muskelberg. Jag har för mig att det var när han blev upprörd eller arg. Det var inget konstigt alls att se på det då, men nu skulle det bara kännas fånigt. Filmutvecklingen har gått framåt rätt rejält sedan dess, nästan lite för mycket. I dagens filmer blir allt så verklighetstroget på ett helt annat sätt än när jag var ung. Skräckfilmerna föräldrarna förfärades över då var ju rena barnleken mot de filmer som visas i dag.

En serie vi följde utan att jag begrep det var Seinfeld. Det tog säkert flera månader innan jag förstod att vi, eller snarare maken, såg det med flit så att säga. Jag såg det mer som ett roligt pausprogram som sändes när teven råkade förbli påslagen mellan två program och förstod inte att det var ett medvetet val.

Jag avslutar med Lois & Clark, serien om Stålmannen som vi följde på 90-talet. Jag minns att det skulle sändas på kvällen när värkarna hade satt igång och det snart var dags att föda den förstfödde. Jag hoppades att jag skulle hinna se avsnittet innan det blev dags att åka in. Det gjorde jag, men råge, för vi åkte inte in förrän på natten.