Krymplationen har pågått under några år och verkar vara här för att stanna. Ordet finns belagt i svenska språket sedan 2016. Det kommer av krympning eller krympa och inflation. Ett sofistikerat sätt att lura kunderna. Köp mindre (fast det berättar de inte) och betala samma som tidigare, eller rentav något mindre per produkt (men förstås inte per kilo eller liter).
En av de väletablerade julmusttillverkarna, för tillfället mer aktuell med sin påskmust, har sedan några år tillbaka bara 1,4 liter i sina flaskor till skillnad från konkurrenternas 1,5 liter. Priserna däremot ligger på ungefär samma nivåer. Förmodligen blev det för svårt att konkurrera annars och konsumenterna är nog överlag ganska lättlurade.
Hur jämförpriserna skrivs har förresten också betydelse. En billig glass, sett till literpris, är ofta just ”billig” eftersom man mest får luft för pengarna. Vikten är viktig att väga in.
Det som fick mig att vilja skriva om detta är dock svårare att genomskåda och mer ett specialfall som faller utanför ramen för sedvanlig krympflation. Flytande tvål innehåller ju till största delen vatten, även de bättre sorterna. Här kan förpackningarna vara lika stora, men vatteninnehållet kan skilja avsevärt. Jag köpte en refillförpackning med tvål för något år sedan och det var avsevärt blaskigare innehåll än jag hade förväntat mig. För en tid sedan var det dags igen och då blev det riktigt bottennapp. Konsistensen känns ungefär som när jag har spätt ut det sista i flaskan med vatten för att lättare få ur det och det sprutar rätt ut i luften istället för nedåt om man inte trycker försiktigt. Lurendrejeri!
Se även mitt tidigare inlägg om Onaturlig mat.
