Jag har en matta på väggen i vardagsrummet. Det är en rana som min farmor har vävt åt mig, en ylleväv i en mängd olika, rätt dova, färger. Jag fick den någon gång i början av 1990-talet, eller möjligen slutet av 1980-talet. Farmor var en riktig hejare på handarbete av olika slag – sömnad, knyppling, hålsöm, vävning. Knappar, dragkedjor, muddar som behövde bytas ut eller kläder som behövde lagas blev klara på ett kick. Under en tid arbetade hon som textillärare, men de sista arbetsåren har jag för mig att hon arbetade på ett ålderdomshem. Matlagning och bakning gick också som smort, även de tyngre momenten som att mala potatisen till palten. Hon vevade runt kvarnen som ingenting medan en annan knappt orkade dra runt den alls, en riktig stålfarmor med andra ord.
För någon dag sedan fick jag frågan vad det var för väv egentligen. Det är ju många olika färger som tycks komma lite huller om buller och ränderna är lite olika tjocka. En tanke, som då redan slagits ur hågen, var att det kanske kunde vara kopplat till de olika liturgiska färgerna under kyrkoåret. Jag vet inte om det fanns någon klar tanke bakom ranans komposition eller om den bara blev som den blev ändå. Oavsett vilket så gillar jag tanken på att väva en matta efter kyrkoårets färger. Hur skulle den se ut? Eftersom påsken flyttar sig lite hit och dit mellan åren och andra helger följer efter så varierar färgsammansättningen från år till år. Jag gjorde ett försök utifrån innevarande kyrkoårs dagar, med början första advent 2020 och avslut domssöndagen 2021 och då fick jag nedanstående färgsammansättning.
