I dag har vi gjort en lite annorlunda promenad/utflykt. Jag, Jan och Charlotte följde tillsammans med ytterligare fyra personer uppmaningen att gå från Bro centrum till Willys med de kundvagnar som hamnat på vift. Vi samlade upp en del vagnar under vägen också. Några fick dras upp ur vattenfyllda diken. Totalt fick vi ihop tjugo vagnar till Willys, sju till Dollarstore och en till Börjes. Dessutom en dryg handfull stora kundkorgar. Börjes vagn hade tydligen varit på vift i flera år. När jag lämnade av ”mina” vagnar vid Dollarstore så fanns det bara en enda vagn kvar i vagnsstället så det blev ett välkommet tillskott.
Efter avslutat värv belönades vi med gott fika. Det var förstås en trevlig bonus, men i ärlighetens namn så skulle vi gladeligen ha gjort det även utan fika. Det var lite kul att göra det som en grej, tillsammans med andra. Det känns gott att göra gott och vi blev alldeles lagom många. Nästa gång blir det någonting annat, kanske skräpplockning för det skulle ju verkligen behövas. Förhoppningsvis kan det ge lite ringar på vattnet. Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra världen lite bättre för varandra. Vi har alla ett ansvar och det behövs många goda förebilder.
Efter knappt två och en halv timme var vi hemma igen. Jag hade gärna rensat upp lite i rabatterna, men var klok nog att inse att jag behövde vila. Jag planterade ju dessutom om alla mina tomatplantor i går, utöver en del småplantor, så jag hade ju inte legat helt på latsidan ändå. Jag gick upp och la mig på sängen och låg sedan kvar där i fyra timmar, fullständigt utslagen. Sov en dryg timme. Fullt ös medvetslös, frånsett då att det inte alls varit fullt ös utan snarare en rätt lugn och trevlig liten söndagsutflykt. Lite deprimerande om man tänker efter, så det låter jag bli. Jag ångrar verkligen ingenting och skulle absolut göra om det igen om jag fick chansen. Det är ju faktiskt sånt här som, åtminstone enligt mig, hör till de bästa bitarna i livet, att göra saker som gör skillnad, på ett positivt sätt. Alla kan vi göra något.
