Det är svårt det där med feedback, både att ge och att få. Om det är någonting som inte riktigt är bra så är det lätt att man går som katten kring het gröt och det är ingen betjänt av. Feedback bör vara kreativ och framåtsträvande, i synnerhet negativ sådan. Istället för att sätta fokus på det som inte blev riktigt bra, så kan det läggas på vad som skulle kunna göras för att det ska bli bättre. Om det krävs en stor förändring så är det förmodligen mer framgångsrikt att baxa det framåt ett steg i taget än att ta allting på en gång. Alla, eller åtminstone den stora merparten, vill göra bra ifrån sig, men ibland har man inte förmågan och då behöver man hjälp på traven snarare än en kniv i ryggen.
Fast nu var det främst positiv feedback jag hade tänkt skriva om. Dels borde vi använda oss av det oftare och visa vad vi uppskattar, och gärna varför, på vilket sätt det är bra för just oss. ”När du ler mot mig på morgonen blir jag glad och då känns det lättare att ta itu med det jag behöver göra.” ”Snabbkommandot du lärde mig har verkligen underlättat mitt arbete.”
Det man kanske inte tänker på är att det ofta kan kännas jobbigt att ta emot även positiv feedback. Man kan behöva öva sig på det och hur man tänker kring det. En reaktion som jag tror är väldigt vanlig är att man försöker vifta bort det som sägs istället för att ta det till sig. ”Äsch, det var väl ingenting.” Om man så får höra tio positiva saker och en negativ så drunknar ändå allt det positiva i det negativa. Vi behöver ju inte tro att vi är bäst i hela världen, men vi kan undvika att släta över för mycket. Det gör faktiskt skillnad och det visar respekt för avsändaren. I början känns det väldigt ovant, men sedan känns det mest skönt. Istället för att genast börja protestera mot det som sagts – ”Det var så lite” – så går det att lyssna till punkt och säga ”Tack!” Det är förresten ett ord som vi borde använda oss av mer.
Tack för att du läste!
