Denna vecka har rymt både det ena och det andra. Veckan inleddes med ett akut besök i Västerås, slapp dock åka till akuten. Fick en stunds trevlig samvaro med fika och samtal uppe på takterrassen även om Hesa Fredrik till en början gjorde allt för att försöka överrösta oss. Sedan blev det en hel del slit med en arbetsuppgift (parallellt med en del andra uppgifter). När den nästan var klar inkom en drös nya uppgifter som också behövde föras in så det tog lite extra tid innan jag lyckades avsluta. Jag känner mycket nöjd med resultatet och hoppas att det kommer till nytta nu till veckan.
I fredags fick jag det första vaccinsprutan. Det var lång kö men gick ändå både snabbt och smidigt, klart över förväntan. Det kändes lite som träningsvärk i överarmen i ett och ett halvt dygn efteråt, men i övrigt hade jag inga känningar av det. Fredagen bjöd också på årets första smultron och så damp dotterns finfina betyg ner i brevlådan.
I går, lördag, tog vi ytterligare fyra naturpasskontroller, delvis under regn, och en första geocache. Fyndade kläder och åt medhavt fika. Jag fick ihop dryga 16 000 steg trots att vi bara rörde oss i vårt närområde.
I dag var jag kyrkvärd. Nu när det inte varit några gudstjänster på flera månader, frånsett förra veckan, så var ringrostigheten markant. Var fanns saker, vad var det som skulle göras egentligen och hoppsan det där skulle jag visst ta hand om också. På det hela taget tyckte jag ändå att det gick riktigt bra och framför allt så var det så otroligt roligt. Det är förstås rätt fullt upp när man är ensam kyrkvärd, men samtidigt är det skönt att kunna planera allt på egen hand och roligt att få vara med i alla moment. I dag blev det extra mycket läsning med välkomnande, kollektvädjan, inledningsbön, förbön och textläsningar. Då trivs jag som fisken i vattnet. Det har varit skönt och välbehövligt med en paus, men nu känns det helt rätt i tiden igen efter månader av torrsim och konstgjord andning.
Under veckan blev det också klart att en teknisk utredning som ska genomföras på plats i Arvika/Charlottenberg inte går att få till före sommaren utan istället har bokats in till slutet av augusti. Olyckligt på ett sätt att det dragit ut så på tiden (beslutades i november), men nu finns det gott hopp om att jag ska kunna delta och det känns värdefullt ur flera aspekter. Jag har varit lite ledsen över det tidigare eftersom det är jag som har varit sammanhållande från vår sida, men nu känns det roligt att få möjlighet att vara med och bidra. Ser verkligen fram emot det. Bra också att det är en fredag så att jag har hela helgen att vila upp mig på sedan, eller åtminstone lördagen.
