Barfota på gräs
öm smekning mot fötterna
Härligt att leva!
Se där, min första Haiku-dikt (om jag nu inte skrev någon på svenskan under gymnasietiden för 30+ år sedan). Jag kände att jag behövde hitta ett sätt att beskriva känslan som infann sig i förmiddags när jag gick från växthuset till verandan där jag frukosten jag dukat fram en stund tidigare stod och lockade på mig. Plötsligt befann jag mig helt i nuet och kunde känna in den exakta stunden. En känsla av njutning – mjukt, skönt och liksom omslutande. Borta var alla tankar kring hur tuvig och ojämn gräsmattan är, ogräset som frodas överallt, logistikproblem som behöver lösas, huvudvärk som ligger och mal i bakgrunden, ofärdigheter. Sedan satte jag mig på verandan och njöt av mitt goda morgonte, Lunda, i den fina blå muggen som jag fått av Inga. Smörgås med färskost och pepparsalami. Livet kändes gott.
Det har varit mycket den här veckan, såväl positivt som negativt. Njutningsfulla små pysselstunder i växthuset, huvudvärk, naturpassorientering, lägenhetskontrakt för vår stora minsting, vakna nätter, tio år sedan det omskakande dådet på Utøya, andra vaccinationen, intressant men alltför långsamframskridande arbete, stunder av påtaglig utmattning, upprört samtal till kommunen, segdraget biståndsbeslut äntligen fattat, gräsänka några dagar (skönt med riktig egentid, en bristvara det senaste året), härlig kvällsstund i Kättgrind med mor och syster, och mycket annat.
Angående biståndsbeslutet är resultatet oklart, men sämre borde det inte kunna bli. Muntligt angavs ungefär ”Nu har jag fattat beslut och skickat det med posten”. Föga informativt. Det var i torsdags morse och i fredags hade snigelposten förstås inte kommit fram ännu, har ju några kilometer att färdas. När det väl dyker upp någonting tar det säkert ytterligare tid innan det kan effektueras också. Man får inte vara sjuk om man är sjuk för hur skulle det se ut?
På det hela taget är det ändå härligt att leva när man ser till alla små fina bitar som livet trots allt innehåller (sida vid sida med det som tynger). Det vittnar även den positiva glasburken i köket om. Den är redan fylld av en massa positiva lappar fast det fortfarande återstår nästan halva året. Jag är säker på att det kommer att bli många fler lappar att pressa ner i burken innan året är slut.
Ha en fin dag!
