I dag har jag varit kyrkvärd. Det kändes fint och det var dessutom trevligt att vara det tillsammans med någon annan istället för att vara själv som jag brukar. När jag kom hem igen vispade jag grädde och gjorde iordning tårtan som jag förberedde i går. Dukade fram, kokade kaffe och bryggde te. På ett sätt räckte tiden till bättre eftersom jag var upptagen under förmiddagen. Jag fick ju helt enkelt lov att baka och förbereda det som gick redan i går. Kanske var det därför som jag också lyckades bli klar med allt innan gästerna anlände. Jag undrar om det någonsin hänt tidigare.
När vi kom hem för en stund sedan efter att ha skjutsat hem den siste gästen, tillika vår son, kände jag mig så trött att jag nog hade kunnat somna rätt omgående, men det gick ju inte för sig för det är ju en massa saker som behöver fixas först, som inte kan vänta till i morgon.
Jag ska bara skriva veckans blogginlägg, vill ju inte behöva bryta trenden, innan denna vecka går över i en ny vecka.
Jag ska bara skicka iväg de uppdaterade intygen till läkaren så att han har dem på plats i morgon då han ska skriva sitt läkarutlåtande.
Jag ska bara formulera ihop en extra bilaga till överklagandet av assistansavslaget för att kommentera de orimliga slutsatserna som dragits och hur det faktiskt förhåller sig i verkligheten.
Jag ska bara skanna in de papper som ska skickas iväg så att vi kan gå tillbaka sedan och se vad som skickats.
Se där, nu har jag åtminstone fått till ett litet inlägg även denna vecka och även piggnat till en aning.
Jag borde även ha skrivit ihop ett protokoll, men det har jag inte orkat koncentrera mig på det (också). Jag får försöka skriva klart det när jag kommer hem i morgon kväll. Det känns viktigare att få till det med alla intyg och att överklagandet kommer iväg i tid. Jag ska bara avsluta det här inlägget först …
