I dag fick jag smaka ett frasigt rullrån. Det fick mig att tänka på min farmor. Rullrån var en av hennes många hushållstalanger. Jag önskar att jag hade fått ärva åtminstone några av dessa talanger och kunskaper. Jag får väl försöka trösta mig med att jag kan en del annat istället, men tyvärr inte så mycket kopplat till att ta hand om hushållet, åtminstone inte på hennes nivå. Inte på min mammas nivå heller för den delen. Jag skrev förresten lite om farmors talanger redan i våras, i inlägget Min rana.

Min farmor hade det inte så lätt när hon växte upp. Hennes mor dog när hon var väldigt liten och hennes far hade inte möjlighet att ta hand om henne. Hon blev adopterad av sin farbror med fru. Tyvärr blev hon inte alls inkluderad i familjen på samma sätt som deras biologiska son utan verkade mer ses som ett onödigt ont. Hennes kusin/bror var som tur var inte som de onda styvsystrarna i Askungen utan han delade med sig till henne så att hon också fick ta del av åtminstone någonting mer än vad hennes adoptivföräldrar unnade henne.

Jag gissar att hennes uppväxt präglade henne en hel del. Kanske var det det som gjorde att det var så noga med att alla skulle få precis lika, vilket inte alltid blir så bra det heller eftersom man är olika. Det kanske inte gör någonting om inte alla fem sonhustrur kan få varsin grön duk i julklapp. Någon av dem kanske inte ens gillar grönt och hellre skulle vilja ha den där udda gula duken. Eller att alla barnbarn något år fick snöglober. Sannolikt en roligare present för 3-åringen än för 13-åringen.

Jag tycker överlag att det är intressant hur olika beteenden och egenheter kan bli så mycket mer begripliga när man förstår bakgrunden eller utgångspunkten för just den personen. Det fick mig till slut att förstå min tidigare pajaschefs till synes helt slumpmässiga och ofta motstridiga beteenden. Det gällde ju ”bara” att hitta rätt utgångspunkt och när det var gjort så fanns det plötsligt en klar logik ändå.

Nej, det är inte presenter jag minns min fantastiska farmor för. Det är för hennes matlagning, bakning och handarbeten, och hennes lugn. Jag undrar om hon någonsin insåg hur uppskattade hennes talanger var och hur gärna vi i hennes omgivning hade velat komma upp i den nivån inom åtminstone något litet område.

Har du något speciellt minne av din farmor?