Den här veckan har vi haft Kulturvecka på jobbet. Kultur i detta fall handlar om företagskultur. Det är andra gången evenemanget genomförs och det ser nu ut att bli en årlig tradition. Tidigare hade vi årliga säkerhetsdagar där fokus främst låg på säkerheten ute i fält, instruktioner och regler. Det finns fortfarande med som en del i konceptet, men där finns också så mycket annat att det numera fyller en hel vecka istället för någon enstaka dag. Tänket ska förstås genomsyra alla dagar på året, men jag tycker att det är bra att sätta lite extra fokus på frågorna ibland för att hålla dem levande, skapa diskussion och leda till reflektion.
Under årets Kulturvecka har vi fokuserat på hur vi tillsammans bygger och påverkar vår önskade kultur. Det har bjudits på en mängd digitala aktiviteter som föreläsningar, workshops och panelsamtal. Flera pass per dag. En fördel med att det varit digitalt är att det finns tillgängligt för all personal samtidigt, oavsett på vilken ort man är stationerad. Det har varit 100-350 åhörare per pass, ofta runt 300, och det uppmuntras att interagera och ställa frågor. Det som inte hinner besvaras under passet besvaras istället efteråt. Flertalet föreläsningar och annat spelas även in så att de kan ses i efterskott. De fyra fokusområdena denna gång var Kundfokus, Samverkan och inkludering, Tänka nytt och testa nytt, samt Tillit och pålitlighet.
Veckans inledande föreläsning av Tobias Degsell var enligt min mening veckans bästa inslag, men det fanns flera andra delar som också var riktigt bra, med såväl interna som externa talare. Tobias är expert på Nobelpristagare och kreativitet. Rubriken på föredraget var ”Från ord till handling – Samarbete, mångfald och tillit”. Vad krävs för att kunna bli Nobelpristagare? Vad har de som nått dit gemensamt? Envishet är en viktig egenskap. Det räcker inte med att tänka annorlunda. Man ska även ha förmågan att genomföra det. Ifrågasättande och respektlöshet är andra faktorer, men inte respektlöshet mot andra människor utan mot andra människors idéer. Vi dras till likasinnade, av bekvämlighet, men det behövs en friktion för att vi ska kunna utvecklas. Samarbete är mycket viktigt. Mångfald trumfar nästan alltid enfald. Mångfald handlar om så mycket mer än kön, pigmentering och ursprung. Alla kan bidra med olika perspektiv. Äventyrslusta! Förändring är jobbigt medan förbättring känns mer positivt. Framtiden borde uppfattas som ett verb snarare än som ett substantiv; en aktiv handling. Man kan inte alltid lyckas, men måste kunna göra det ibland. Tobias satte huvudet på spiken angående vad jag själv sett som framgångsfaktorer i olika samarbeten och vad jag ofta känner mig så frustrerad över att sakna.
Andra reflektioner under veckan var att vi alla är servicebärare. Det är ingen annans ansvar utan var och en har sin del i detta. Nöjd är ingenting som duger, det suger! Nöjd är längst ner på skalan (satisfied – happy – thrilled – wow!). Vi pratade om aktivt deltagande på våra möten, kollektiv intelligens, att jobba mot samma mål, samarbeta, skapa ett tryggt arbetsklimat och att växa tillsammans som grupp. Vi ska fokusera på och förstärka positiva beteenden snarare än att inrikta oss på det som triggar igång beteendena.
Vi blir bättre tillsammans om vi drar nytta av olikheterna. En verktygslåda med bara skruvmejslar funkar kanske i vissa situationer, men oftast kommer man längre om man även har andra typer av verktyg. Det är enklare att tänka utanför ramarna om det finns ramar. Vi hade upp verksamhetens klimatpåverkan, beteendebaserad säkerhet och Worklife 2.0, samt mycket, mycket mer.
Mycket av det som togs upp var väl inte direkt på raketforskningsnivå, men det var paketerat på ett bra sätt och vände och vred en del på perspektiven. Jag tror att alla som deltog fick med sig åtminstone någon liten karamell att suga vidare på.
