Det sägs ju att alla goda ting är tre och mitt första hjälpen kit består av just tre saker. Dessa små nödhjälpare har verkligen varit mina räddare i nöden och underlättat mitt liv många gånger. Det är ett sittunderlag, en flaska med vatten och en ask med druvsocker och lite annat att stoppa i munnen vid behov.
Sittunderlaget har jag burit med mig sedan sommaren 2019. Då behövde jag ofta sätta mig och vila och med sittunderlaget med så gjorde det ingenting att bänken, eller marken, var alldeles blöt av regnet som fallit, att golvet på tunnelbanan var för smutsigt att sitta på för att kunna behålla kläderna i kontorsvistelsemässigt skick eller att det var för kallt för att sitta utan något skydd emellan. Numera använder jag det rätt sällan och det händer att det blir kvar hemma, speciellt under den mer lättklädda delen av året.
Vattenflaskan följer mig från morgon till kväll och står sedan på sängbordet under natten. Nu använder jag en gammal juiceflaska som lätt går hålla i handen eller stoppa i jackfickan eller väskan. Det är väldigt få dagar som jag klarar mig utan denna följeslagare.
Asken med druvsocker har jag alltid i fickan. Jag tar delar av en bit, eller ibland en hel bit, när jag känner att jag håller på att segna ihop, för att kunna ta mig sista biten hem eller för att kunna ta mig in i köket och göra mig en smörgås eller äta en frukt eller någonting annat. Ibland behövs det flera gånger om dagen och ibland kan de gå flera dagar mellan gångerna.
Utöver de mer akuta första hjälpen sakerna så har jag ofta nötter och/eller smoothie med mig som energireserv när jag är hemifrån, i vissa fall även smörgåsar. Ibland hjälper det, ibland inte, men då hjälper knappast något annat heller utöver att ta det lugnt och vila tills energin börjar återvända igen, vilket kan vara timmar eller dagar. Det är faktiskt rätt skönt att ha hittat fungerande lösningar och lärt sig känna efter vad som behövs vid olika tillfällen. Det gör det ju också mycket lättare att sätta in åtgärder i tid, innan förfallet/energitappet hinner gå för långt, kanske är det just därför som åtgärderna inte behövs lika konstant längre. Man lär sig av erfarenheterna, även på detta område.
