George Orwells bok 1984 har varit på tapeten en hel del nu under våren, inte minst sedan Ukraina invaderades 24 februari. Jag hade boken på mitt sängbord redan före årsskiftet, men det är inte förrän nu som jag har läst den. Intressant, och tyvärr är inte innehållet helt taget ur luften. Det är extremt, med ändå verklighetsnära, ett ruskigt scenario.
Mitt eget 1984 var tack och lov inte som Orwells. 1984 var året då jag slutade nian och började gymnasiet. Det var också året då Bröderna Herrey tog hem segern i Eurovision Song Contest med sina gyllene skor. Hipp hipp Herrey Herrey Herrey. Under våren var vi på klassresa till Helsingfors. Båda mina föräldrar var med på resan, fast det var inte för att jag behövde mer passning än övriga klasskamrater utan snarare för att de flesta andra förbjöd sina föräldrar att följa med.
Min morfar dog dagen före nians skolavslutning, kanske i samma stund som jag cyklade omkull på vägen hem från simträningen. Jag gjorde illa mig i höger fotknöl och fick en sten som grävde sig in i vänsterhanden. Först kunde jag knappt trampa med högerfoten när jag skulle cykla vidare igen för foten var alldeles bortdomnad. Pappa lyckades inte få ut stenen ur handen så vi fick åka en sväng till akuten. De fick ut den, tejpade igen såret och gav mig en stelkrampsspruta. Själv tuppade jag av en kort stund, så kort att nog ingen annan riktigt märkte det. Sedan åkte vi på en sista klassträff med föräldrar och elever. Vi kom dit lite sent så brännbollsmatchen mellan elever och lärare var nästan slut. Eleverna vann, förstås. Sedan var det bildvisning från våra skolår tillsammans. Inte förrän vi kom hem igen lyckades min moster få tag i min mamma för att berätta att morfar dött några timmar tidigare. Det var ju på den fasta telefonins tid. Det var först när jag kom hem som jag tog en noggrannare titt på min fot. Den borde nog också ha kollats upp på akuten, men då tänkte jag bara på handen. Foten var så svullen att det inte ens gick att ana någon fotknöl. Jag hade ont i foten hela sommaren om jag minns rätt och det tog över ett år innan jag kunde röra den ordentligt. Men det gick ju över till slut så varför knussla.
Under sommarlovet bilade vi ner till Danmark. Första kvällen fikade vi vid Rökstenen. Vi sov några timmar i bilen på ett ställe som hette Nacktorp, eller försökte åtminstone (trångt och obekvämt). Dagen därpå besökte vi Dinosaurieparken i Kongaö i Skåne. Sedan besökte vi Trolleholms slott och Lunds domkyrka. Nattvilan tillbringade vi på STFs vandrarhem i Landskrona, på promenadavstånd från det gamla fina vattentornet. I år, anno 2022, slumpade det sig att jag kom tillbaka till samma vandrarhem igen, tre gånger. Mitt starkaste minne från det första besöket på vandrarhemmet var att farbrorn som jobbade där verkade lite urblåst och var ytterst omständlig. Det var en grupp engelsmän som också skulle bo där, men föreståndaren (om det nu var det han var) var inte så bekväm med engelska. Räkna kunde han i alla fall så när han skulle lämna över lakanen så räknade han högt och tydligt så att de skulle höra. Eins, zwei, drei, för att riktigt visa att han faktiskt kunde, hm, engelska. Nästa stopp för oss blev Jie Johnssons keramik i Gantofta. Innan vi tog färjan över till Grenå på Jylland var vi på en guidad tur i Sofieroparken.
Vi övernattade på ett vandrarhem i Gjernild. Morgonen därpå, strax innan vi skulle ge oss av, spelade de en trumpetfanfar och hissade den danska flaggan inne på gården. Undrar om de hade samma ceremoni varje dag. Det var i alla fall inte deras nationaldag som det är nu när jag skriver ner detta. I närheten av vandrarhemmet stannade vi och tittade på ett jättestort bokträd. Vi fyra nådde precis om det när vi höll varandra i hand. Det blev även ett stopp vid Himmelsbjerget. Dagens stora begivenhet var Løveparken i Givskud, eller Lejonparken som den heter på svenska.
Løveparken kräver ett eget avsnitt. Kräver och kräver, men jag tänkte i alla fall dela med mig lite av vad jag skrev i min dagbok, min 8:e (nu är jag inne på min 141:a). Entréavgiften var 35 danska kronor per person. Vi tog bilen in i safariparken som hade två avdelningar, en del med ”ofarliga” (icke människoätande) djur såsom lamadjur, zebror, vildsvin och älgar, och en del med riktigt många lejonen. I den första delen var det tillåtet att cykla, men inte i den andra. Efter det parkerade vi bilen och gick runt och tittade på övriga djur – apor, flodhästar, elefanter, kameler, vattenbufflar, med flera. De hade en stor fågelbur som man fick gå in i. Det var som en liten park därinne. Sedan gick vi till Løveparkens minisommarland. Det var jättekul. De hade flera studsmattor där, varav en del var jättestora. Alla i familjen provade att hoppa studsmatta [detta var flera decennier innan var och varannan trädgård invaderades av studsmattor]. Det fanns även andra saker vi provade på, men jag kan ju inte skriva om allt. Noterbart är dock att jag bytte film i kameran, bara det bevisar ju att jag är uppvuxen på stenåldern. Film ser man ju på bio, hur får man in den i kameran?
Övernattning på ett vandrarhem i Vejle och sedan var det dags att åka till Billund och besöka Legoland. Innan vi gick in i parken passade vi på att äta lunch trots att klockan bara var halv elva. Det blev potatismos med musslor och dillkött, smörgåsar och mjölk. Det smakade mycket gott. Bäst att vara ordentligt mätt för inne i parken skulle det säkert vara för dyrt för oss. Paradgubbarna vid entrén, djuren, Danmarkskartan och legoutställningen en trappa upp var bäst. Visst var alla legobyggnaderna fina också, men det var inte alls så mycket att se som vi hade trott och mest småbarnsaktiviteter. Vi var där i fem timmar. Nu är Legoland avsevärt större än då, med ett myller av aktiviteter, och det är svårt att hinna igenom allt på mindre än två heldagar.
Övernattning i Åbenrå. Tog en tur in i (väst)Tyskland. Badade i Westerholz. Besökte Schleswigs domkyrka där en skönsjungande kör övade. Tillbaka till Danmark och Jylland. Denna gång blev det övernattning i Tønder, men först slog vi på stort och åt på restaurang. Det blev kött med pommes frites på varma gjutjärnstallrikar. Maten hann aldrig kallna fast vi åt i lugn takt. Det gjorde nog att det smakade ännu godare. Dagen efter var vi till Rømø och badade i Nordsjön. Det var tre härliga timmar. Vi ställde bilen 30-40 meter från vattnet. När vi åkte därifrån var det vatten ända upp till bilen. Tidvattnet märktes verkligen av. Sov i en sporthall i Ringkjøbing. Låg och solade vid Limfjorden. Tittade på stenåldersbyn i Hjerl Hede. Stuga i Randers. Stannade till i Ammelhede och tittade på (H)amlets grav. Vid lunchtid tog vi färjan tillbaka till Sverige igen. Bodde på en bondgård i Annelund. Åt potatismos, kalops och musslor med T-spritssmak (hade läckt från spritköket, INTE gott). Besökte Miniland i Halmstad, i regn. Konstaterade att Gamla Uppsala kyrka var felplacerad. Tillbringade några timmar i Borås – Rowells postorder, Ellos, Hobbex och Josefssons. Karlsborgs fästning. Kom hem vid midnatt. Hem ljuva hem, men vi hade verkligen haft en bra resa. En vecka senare började jag gymnasiet på Fyrisskolan, Fyraårig Teknisk linje, El.
Annat som hände under året var att min moster gifte sig, i Paris. Vi plockade ovetande majs på fältet invid Wessels [senare Coop], där IKEA satte upp sina bopålar så småningom. På skolan hade de årligen olika spektakulära teatershower. Jag var med som scenarbetare och det var en hel del slit med att bygga kulisserna. Vi byggde också ett enormt akvarium som det simmades i under föreställningen. Det var sex föreställningar på Luciadagen, uppdelade på två grupper och sedan ytterligare ett antal föreställningar under de kommande dagarna. Mitt 1984 avslutades med skidåkning i Idre. Det var första gången vi var dit och det var riktigt kallt, 26 minusgrader på morgonen. Brr!
