Nu doftar det riktigt gott ute om kvällarna. Det kändes lite extra roligt att upptäcka kaprifolen när vi flyttade hit för drygt tjugo år sedan. Kanske var det det vår äldsta dotter hade i tankarna och liksom förutspådde när hon var liten? Några år innan flyttlasset gick övade hon sin konstnärliga talang på vår sovrumsdörr. Vi upptäckte att hela dörren var täckt av en massa krumelurer, åtminstone så högt upp som hon nådde. Vi frågade vad hon hade ritat och hon förklarade glatt att det var kaprifoler, som om det var det mest självklara i världen. Hur hon alls visste vad det var för något är fortfarande en gåta, kanske hade hon sett kaprifoler i någon bok på förskolan? Själv fick jag slå upp det innan jag förstod vad det var och då såg jag att hon faktiskt lyckats fånga det på pricken, ritat helt på frihand utan förlaga. Det var kanske inte bästa stället för konstverk, men det var ändå svårt att låta bli att le och det är ett rätt trevligt minne.
