Den här veckan är jag gräsänka så gott som hela veckan, från tisdag morgon till söndag kväll. Sedan pandemin bröt ut för drygt två år sedan är det ovanligt att vi är ifrån varandra överhuvudtaget (frånsett under dagtid då vi jobbar), även sedan samhället till slut öppnade upp igen.
Nu medan maken är i Tyskland på runkonferens så är det alltså jag som ska sköta gräsmattan, men det får räcka med att jag hjälper robotklipparen när den fastnat någonstans och för att komma till laddstationen någon gång om dagen. I övrigt har nog min största insats varit att ta bilen till verkstan.
Det har varit skönt och vilsamt att få rå om sig själv ett tag, men samtidigt lite tomt och trist så nu kan det gott få räcka för denna gång.
