I dag var jag kyrkvärd och när jag läste episteltexten kände jag mig plötsligt helt förvirrad och blev tvungen att stanna upp en stund. Vad stod det egentligen och hur skulle det läsas för att bli begripligt? Det var när jag kom till texten ”och han gjorde det med det bad [som återföder och förnyar genom den heliga anden]”
När jag läste texten hemma i går hade det gått finfint, men när jag nu såg ordet ”bad” så var jag helt inställd på att det var verbet bad, vilket ju inte är en alltför långsökt tanke i kyrkliga sammanhang. Fast dagens tema är Vårt dop, så just denna gång åsyftades istället substantivet bad.
Så det kan bli, och hur ett ynka ord kan göra förvirringen så total.
