Skratt är läkande och utan humor skulle det nog vara mycket svårare att orka med livets olika svängningar. Det heter ju att var sak har sin tid och kanske har även olika typer av humor sin tid, precis som olika sorters musik passar vid olika tillfällen och sinnesstämningar. Jag brukar inte gilla alltför flamsig och grund humor, men trots det blev Bertböckerna storfavoriter när jag äntligen orkade börja läsa lite igen. De krävde inte speciellt mycket tankearbete och just då var de på exakt rätt nivå. Jag bubblade av skratt och jag orkade successivt läsa alltmer avancerade böcker.
I kväll har vi tittat på Falkenbergsrevyn som sändes på teve. Jag tyckte att starten var lite trög, men sedan tog det sig och tidvis skrattade jag hejdlöst (glömde till och med bort dagens ihållande huvudvärk för en stund). Tidigare hade de en lokalrevy här hemmavid som vi brukade gå på, men det var många år sedan den upphörde, tyvärr. Det skulle vara roligt att gå på någonting sådant live igen, men helst inte alltför långt bort, får väl hålla ögonen öppna till nästa vår.
Kanske borde vi öva oss mer på att skratta tillsammans, att inte hålla tillbaka för mycket och ta allt på så blodigt allvar. Det ger en helt annan stämning. Jag har märkt av det en del på jobbet. I vissa arbetsgrupper har skrattet blivit ett sammanhållande kitt och då har jobbet gått bra även när det varit mycket att göra på kort tid. I andra sammanhang har det inte riktigt funnits plats för någon humor och då har det blivit mer instängt och fyrkantigt, nästan obefintligt samarbete.
Ett gott skratt förlänger livet, fast det kommer antagligen att kännas kortare för tiden går ju fort när man har roligt. Även om livet skulle ha sin bestämda längd så blir det åtminstone roligare under den tid man har.
Alla dagar bjuder inte på skratt, men att ge någon man möter ett leende kanske är just det som gör den personens dag till en bättre dag.
