Efter en vecka på botten då även det mest basala varit för ansträngande så har livet börjat återvända igen. Jag kan inte låta bli att tänka på hur lyckligt lottad jag är som så gott som aldrig är riktigt sjuk, med feber och hela kittet. Denna gång var det ingen liten vardagsförkylning utan mer som tio års utebliven sjukdom komprimerat till en vecka, extra allt som man säger. Nu är i alla fall det värsta över och jag börjar få tillbaka orken igen.
Ofta glömmer vi nog bort att vara tacksamma för det vi har, medan vi fortfarande har det, hälsan till exempel. Det är så lätt att ta vardagen för given och så plötsligt slår någon krokben för dig och världen vänds upp och ned. Då är det så dags. Livet blir väl aldrig helt perfekt, vad nu det skulle innebära, men oavsett skavanker så finns det förmodligen väldigt mycket som vi borde försöka se och uppskatta medan vi fortfarande har det inom räckhåll.
