Det finns många olika sätt att angripa trosfrågor, och ibland känns det tyvärr som att just angrepp är väldigt beskrivande. I vissa situationer upplever jag att det verkar finnas någon form av dold diskriminering. Genom att nämna att man har en viss tro, en viss grundtrygghet i livet, så blir man på något sätt per automatik betraktad som galen och liksom farlig för omgivningen. Det är som om man till varje pris vill förhindra att detta ohyggliga skulle råka spridas i något annat sammanhang, precis som om jag per automatik skulle bli någon form av väckelsepredikant i alla möjliga (jobb)sammanhang istället för att hålla mig till kursplaner och liknande som just det sammanhanget behandlar. Detta måste förstås undvikas. Suck! Väldigt okunnig och inskränkt syn skulle jag säga. Även om vi har ett sekulariserat samhälle så bygger mycket på en livsåskådning där de tio budorden fortfarande är viktiga grundpelare för hur vi ska bete oss. Det gäller inte minst våra lagar.
Trosfrågor kan också handla om helt andra saker. Nu under helgen hölls den årliga konstrundan i vår kommun. Vi besökte totalt 49 utställare plus samlingsutställningen, vilket var ganska precis 75% av det utbud som fanns. Det var olika tekniker, olika åldrar och olika lokaler. I en av lokalerna stod det en korg, för tillfället tom, på en av skohyllorna med den något förvånande texten ”Rena trosor”. Hm, det hade nog känts lite otrevligt om de var smutsiga, men ändå, konstigt. Åhå, det stod visst ”Rena tossor”, det var ju en helt annan sak det. Lite kul blev det i alla fall innan slanten trillade ner.
Nu när vi har gått in i september månad har det blivit betydligt kyligare ute även om solen fortfarande värmer gott när den tittar fram. Det börjar kanske bli dags att plocka fram långtrosorna igen så att man håller värmen. För kalsonger, långa eller korta, det är väl ändå bara för män?
