Detta är mitt 342:a blogginlägg, vilket förstås är väldigt udda för att vara en jämnt tal och därför ingenting som brukar uppmärksammas. När jag efter mycket funderande hit och dit fortfarande inte lyckats komma på något ämne för dagens bloggande, googlade jag för skoj skull på 342 för att se om jag kunde få någon inspiration den vägen. Det fick jag förstås inte. Efter ett tag gick jag och hämtade min kyrkvärdspsalmbok och slog upp psalm 342, Tusen stjärnor glimmar. Jag läste den första verser ”Tusen stjärnor glimmar. Gud vet allas namn. Alla rymdens stjärnor bär han i sin famn.” En rätt gullig text som känns lite som en söndagsskolesång. Jag började tänka på att nu när det har blivit mörkare ute igen så borde man kunna se stjärnorna tydligare. Det kanske skulle gå att få ihop någonting om stjärnor.

Jag minns de stjärnklara vinternätterna på landet, inte alls som i stan där det aldrig blir riktigt mörkt på grund av all läckbelysning från lyktstolpar, hus, och annat. Stjärnor kan också vara ett sätt att visa att någonting blivit extra bra, i skolan till exempel. Jag gjorde en egen stjärnbok åt minstingen på den tid då hon fortfarande var liten. Hon fick små uppgifter varje vecka för att öva upp sin vattenvana i simhallen. Det skulle vara lite utmanande men ändå inte alltför skrämmande och svårt för henne att klara av det. Det fick absolut inte kännas som ett tvång, då skulle det ju få motsatt effekt mot hur det var tänkt. När hon hade klarat uppgiften som jag skrivit in i häftet klistrade jag in en guldstjärna åt henne. Det blev som en liten ceremoni med en ny stjärna i veckan och jag upplevde att det sporrade henne att våga lite till för varje vecka. Efter några veckor var det inte längre så otäckt att få vatten i ansiktet, hoppa från kanten i lilla bassängen eller doppa huvudet.

Ytterligare ett stjärnminne är att svärmor ofta bjöd på lite snacks en stund innan middagen skulle serveras. Det var små frasiga hjärtan och stjärnor. Det bestod mestadels luft, så det var ingenting man blev särskilt mätt på. Det var nog bra, för då fanns ju aptiten fortfarande kvar till middagen.

Det finns andra, mindre stjärnlika stjärnor också, såsom mer eller mindre kända artister. En del har vi fått träffa i samband med olika körframträdanden. Tommy Körberg, Cajsa Stina Åkerström, Bröderna Rongedal, Samuel Fröler och Gösta Prüzelius för att nämna några som jag lyckas komma på för stunden.

Fast mer än så här blir det inte denna gång. Nej, det får ni helt enkelt se er i stjärnorna efter.