För trettioett år sedan, sånär som på någon dag, följde jag med till Estland på körresa. Det blev en intressant och annorlunda resa. Ett av mina minnen därifrån var vårt besök i Kose kyrka med sång i gudstjänsten uppifrån läktaren. Jag minns att det var så kallt att man helst inte ville behöva sätta sig ner på den iskalla bänken och att det bildades rökmoln när man pratade eller sjöng. Brr! Det fanns helt enkelt ingen ekonomisk möjlighet att värma upp kyrkan, kanske ingen annan möjlighet heller för den delen.
I år har energipriserna skjutit i höjden ordentligt även i Sverige. Uppvärmningen av gamla kyrkor var redan tidigare en stor kostnad i budgeten och värre lär det bli. Det i sin tur gör att många församlingar har valt att sänka temperaturen i sina kyrkor och i många fall även stänga ner kyrkor helt nu när vi går in i den kallare delen av året. Det känns ledsamt, men samtidigt tänker jag att det är ett sätt att ta ansvar om det görs på ett bra sätt: Ansvar för att inte utnyttja mer energi än nödvändigt, ansvar för ekonomin och ansvar för kärnverksamheten genom att i första hand lägga pengarna på den istället för på uppvärmningen. Inventarierna mår inte heller bra av för stora temperarurväxlingar upp och ner och det är viktigt att anpassa temperaturen med hänsyn till dessa.
Det är sorgligt att behöva stänga kyrkor och under en tid centralisera gudstjänsterna, men gudstjänstlivet fortsätter om än inte i alla kyrkor och istället för att sitta och svettas i upp till 24 graders hetta så kanske koftan får behållas på då det blir svalare en tid framöver.
