Den här julen går som på räls, åtminstone bokstavligt talat. Det har blivit många resor till Västerås under december, sju hittills, huvudsakligen med bil. Dagen före julafton var vi dit och förberedde lite inför julfirandet. Tur det, men samtidigt otur för på hemvägen blev tyvärr ett av däcken på bilen obrukbart.
Hur skulle vi nu lyckas lösa logistiken? Visst, det går ju tåg, men fanns det ens platser kvar och hur skulle vi få med oss allt? Vi skulle ju stå för all mat, varav den absoluta merparten fortfarande befann sig hemma hos oss i Bro, och så julklappar på det. Hur skulle vi orka bära allt det? Tur att vi åtminstone lejt ut införskaffandet av måltidsdryck.
Under natten, när jag ändå låg vaken, kom jag att tänka på vår stora resväska som vi införskaffade när vi reste till USA för åtta år sedan. Den är rymlig och är lätt att dra med sig. Dessutom är den juligt röd till färgen. Det skulle underlätta.
Jag tetrispackade väskan med julklappar och allt annat som inte var kylvaror. Maten lyckades jag sedan klämma ner i en kylväska. De stora pepparkaksgubbarna och dito gummor fick stanna hemma, någon rätt fick dras in, julgrötskokandet fick ersättas av färdiggröt som liksom potatisen fick införskaffas i Västerås innan butiken stängde för dagen. Tåget gick sedan som tåget, i positiv bemärkelse och vi var på plats bara någon halvtimme senare än vi ursprungligen planerat.
Vi kunde fira jul med våra tre barn; dricka glögg, äta småpepparkakor, se på Kalle från datorn, äta julmiddag, läsa och gissa på julverserna samt smaska i oss av mandelparfait och rågkakor. Mycket disk blev det att ta hand om, så pass att vi nästan missade tåget hem, men vi hade tur att tåget blev försenat en minut eftersom någon precis sprang över spåret precis när det skulle gå.
Efter förutsättningarna så måste jag nog säga att det ändå gick rätt mycket vår (järn)väg.
Och så lite sammanfattande poesi i julrimstider:
Började juldagen med ont i magen,
därefter allt värre huvudvärk under dagen.
Lillejulen blev just käck,
när bilen blev stående utan däck.
Tur att det fanns tåg att ta till,
så att julaftonen trots allt blev hyfsat som man vill.
Skulle verkligen behöva vila upp och sova,
ja, tänk vilken underbar julegåva.
Schemat vill mycket annat tyvärr,
och vad gör man väl inte för nån man har kär.
Tids nog är väl denna struliga december till ända,
då önskar jag att mera positivt ska hända.
