I dag, liksom varje år den 21:a januari, är det Kramens dag (National Hugging Day). Kramens dag skapades i USA 1986 av Kevin Zaborney, för att uppmana folk att krama sina nära och kära lite oftare. En riktigt god tanke tycker jag. En kram kan bidra med tröst, närhet och värme. Den kan till och med vara livsnödvändig. Det finns studier som visar att bristande beröring när man är liten bidrar till ett underutvecklat nervsystem. Jag minns en berättelse om ett barnhem med hög spädbarnsdödlighet, men det barn som hade sin säng närmast dörren brukade utvecklas bättre än de övriga. Det visade sig att städerskan alltid stannade till och tog upp det barnet en stund innan hon lämnade rummet.
Vid en lång kram frigörs hormonet oxytocin som bidrar till förstärkta relationer, sympati, tillit och omvårdnadskänslor, samt att minska ångest och aggressioner. Krama dina nära, eller varför inte ett träd, men trädkramning passar kanske bäst under den lite varmare årstiden. Det är inte heller alla som har möjlighet att gå ut och träd brukar ju tyvärr sällan växa inomhus. Man kan också krama sig själv, som ett slags kärleksbetygelse till den som faktiskt står allra närmast. Det kan kännas lite fånigt första gången, men är inte alls så tokigt utan kan vara riktigt skönt. Prova gärna någon gång.
