SPÅR kan ge många olika associationer. Det kan vara SPÅR av människor eller djur i form av fot-, sko- eller tassavtryck. Det kan också vara t.ex. sågspån efter någon som sågat, disk i diskhon efter matlagningen, lukten av kräftskal dagen efter en kräftskiva, blodstänk på en brottsplats eller SPÅR av tårar på kinden. Gemensamt för alla dessa SPÅR är att det är SPÅR efter det som varit och att de ger oss information om detta. Ibland kan det vara viktig information, andra gånger mindre viktig. Vi kan ana oss till vad som har hänt och i viss mån hur det kan ha gått till.
När man däremot SPÅR, så är det framtiden man försöker sia om. Det behöver inte bara gälla spågummors spådom om att en lång, mörk, man ska komma in i ditt liv utan även t.ex. budgetarbete kräver sin beskärda del av spådomskonst. Vad kommer olika saker att kosta? Hur mycket är rimligt att vi hinner genomföra? Hur kommer vi att påverkas av omvärlden? För att bättre kunna spå om framtiden behövs SPÅRen från tiden som varit, t.ex. i form av statistik och erfarenheter.
Det finns också fasta SPÅR att följa, såsom järnvägsSPÅR. När tågen går som de ska tycker jag att det är ett rätt trevligt färdsätt.
Vi har också SPÅR i själen av sådant vi varit med om i livet. Det kan vara SPÅR efter kärleksfullt bemötande, men också SPÅR av mindre trevliga saker som vi blivit utsatta för eller drabbats av.
I en värld med krig, sjukdom och elände är det extra viktigt att försöka se de SPÅR av kärlek som trots allt finns runt omkring oss, inte minst i det lilla. Det kan t.ex. vara någon som håller upp en dörr, den första buketten med vårblommor, ett brev från någon man tycker om, hängning av tvätten eller en kram.
När jag tänker på SPÅR så tänker jag också på den fina berättelsen om FotSPÅR i sanden, av okänd författare.
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.
När det känns extra jobbigt brukar jag ibland tänka att det är tur att jag åtminstone slipper gå själv, samtidigt som jag också hoppas att jag snart ska kunna bli nedsläppt igen och få ta några staplande steg för egen maskin.
